Skogen behövs för att rena luften som vi andas och för att upprätthålla balansen i atmosfären och på så sätt motverka klimatförändringar. Skogen spelar en viktig roll för klimatarbetet. Tätbebyggda städer med hårdgjord yta lagrar värme, vilket påverkar mikroklimatet men även kan medföra svårigheter att hantera stora vattenmängder då ytorna inte klarar av att absorbera stora regnmängder. Skogen är avgörande för den biologiska mångfalden. Skogen rymmer tiotusentals arter av djur och växter. Hälften av de i Sverige utrotningshotade arterna är knutna till skogen. Skogspolitiken är därför viktig och central i arbetet för att hejda förlusten av biologisk mångfald och livsviktiga ekosystem. Det innebär att arbetet med att skydda värdefull skog måste fortsätta liksom arbetet med att använda skogen som kolsänka. Många aktörer behöver engageras för att skydda skogens ekosystem, bevara den biologiska mångfalden och slå vakt om naturvård och miljöhänsyn. Staten kan bära ansvar på många sätt – både som ägare av skog men även genom lagar, regler och finansiering. De kvarvarande naturskogarna, eller gammelskogarna, bör värnas. Den mest värdefulla skogen och dess nyckelbiotoper kan skyddas genom naturreservat och nationalparker. Naturreservat kan bidra till det rörliga friluftslivet och folkhälsan. Det kommunala naturreservatet Kymlinge i Stockholmsregionen finns i Sveriges mest tätbebyggda kommun. Värdet av området för folkhälsan är betydande. Möjligheterna till träning, rekreation, skidåkning, promenader och andra aktiviteter är många och ger därmed möjlighet för invånarna att få rekreation och träning i sin närmiljö.
Under de senaste decennierna har skadorna från angrepp av granbarkborren ökat och de kan förväntas bli större i ett varmare klimat. Ett torrt klimat och stormfällda träd gynnar utbrott. I Stockholms län finns omfattande granbarkborreangrepp främst i länets södra och västra del, men även i norra delen som utsattes för stormen Alfrida. Skadeutvecklingen skiljer sig mycket mellan olika naturreservat. I sju naturreservat fanns efter sommaren 2020 barkborreangrepp som var större än tre hektar. Länsstyrelser, kommuner och Skogsvårdsstyrelsen är ansvariga på olika sätt för beslut om åtgärder samt i förekommande fall dispenser. Det finns behov av ökad tydlighet kring beslut och dispenser. Det bör tydliggöras vilka åtgärder markägaren kan vidta, samt är skyldig att vidta, för att motverka större utbrott både i statligt ägda och skyddade skogar likväl som i privatägda skogar. Detta bör ges regeringen till känna.
|
Nina Lundström (L) |
|