Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inrätta en cybersolidaritetspakt och tillkännager detta för regeringen.
Det har skrivits mycket om den så kallade gråzonen dvs. de hot som inte kan klassificeras som konventionella krigshandlingar men som ofta är diffusa och komplexa och kan riktas mot en rad samhällssektorer till exempel cyberattacker mot myndigheter, företag, elnät, fientliga företagsuppköp osv. Syftet med angrepp i den så kallade gråzonen är att linjerna mellan krig och fred blir otydliga. Säpo har i sina senaste årsrapporter återkommande tagit upp de hot som stater som Kina, Ryssland och Iran utgör för Sverige i gråzonen.
Ofta handlar attackerna i gråzonen om cyberintrång. För snart ett år sedan drabbades det norska Stortinget av ett omfattande cyberintrång som går att spåra till den ryska militära underrättelsetjänsten GRU. Detsamma har tidigare hänt tyska förbundsdagen och naturligtvis det demokratiska partiet i USA under valrörelsen 2016. Även den finska riksdagen har varit utsatt för dataintrång men har inte officiellt anklagat någon stat för att ligga bakom det.
I officerstidningen nr 3 2021 skriver den kände försvars- och säkerhetsjournalisten Patrik Oksanen att priset för dessa cyberintrång är mycket lågt jämfört med handlingar i den verkliga världen. De orsakar också mycket begränsade fördömanden från allierade. Oksanen för därför fram förslaget om en cybersolidaritetspakt mellan demokratier som ökar angriparens ”kostnad” vid en attack. Det är ett förslag som Sveriges riksdag bör anta.
|
Maria Nilsson (L) |
|