Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda möjligheten att införa ett sponsorsystem för flyktingmottagande enligt kanadensisk modell och tillkännager detta för regeringen.
Inte sällan i debatten hörs förslag på att Kanada bör stå som modell för hur en svensk långsiktig migrationspolitik bör se ut. Det finns positiva aspekter men också negativa delar av den kanadensiska modellen. Kanadas migrationspolitik är planerad, det är möjligt delvis på grund av landets geografi. Den kanadensiska migrationspolitiken grundar sig nästan uteslutande på ett kvotflyktingförfarande. Det gäller oberoende om det handlar om ekonomiska migranter eller asylsökande från konflikthärdar. Inom ramen för den kvoten som reglerar kvotflyktingar finns det så kallade Air Canada-programmet. Det intressanta är det sponsorsystem som finns inom ramen för detta program. En flyktingsponsor kan vara ett företag, en organisation som under ett antal år förbinder sig att försörja den asylsökandes hjälpbehov. Även en grupp av privatpersoner kan ta på sig rollen som sponsor. I Sverige befinner vi oss i en situation där förhoppningen om en bred politisk långsiktig migrationsöverenskommelse har grusats. Alltför många nyanlända drabbas av vår bristande integration och fastnar i ett utanförskap. Inom vårt polariserade politiska samtal kring migration behövs det möjligheter för de som önskar se ett ökat mottagande men där dessa möjligheter också bär med sig ett personligt ansvar. Vi behöver nya idéer för hur nyanlända bättre kan integreras. En sådan vore att utreda möjligheten till att införa ett sponsorsystem enligt kanadensisk modell.
|
Maria Nilsson (L) |
|