Redan under mandatperioden 2006–2010 beslutades att införa viltförvaltningsdelegationer i varje län, som ett led i att flytta beslut närmare dem som berörs och för att möta de ökande utmaningarna om lokal förankring och det växande problemet med ökade rovdjursstammar.
I Västmanlands län var de ökande rovdjursstammarna en källa för konflikter och känsloyttringar mellan boende, markägare och jaktlag. Ett ökande antal rovdjursattacker och en minskande älgstam bidrog till känslan att inte styrande myndigheter eller politiker förstod situationen för dem som lever och verkar i rovdjurens närhet.
Genom inrättandet av viltförvaltningsdelegationer skulle en del beslutsmakt flyttats över till detta organ, i vilket representanter från de politiska partierna, myndigheter och intresseorganisationer sitter. Viltförvaltningsdelegationerna har beslutanderätt i övergripande frågor om viltförvaltningen. Dock är det inte tydligt definierat vad dessa övergripande frågor innebär.
Riksdagen tillkännagav i april 2015 för regeringen att viltförvaltningsdelegationerna ska stärkas (2014/15:MJU12): att det bör göras en översyn av huruvida det är möjligt att förtydliga viltförvaltningsdelegationernas mandat och beslutanderätt samt om möjligt förstärka deras befogenheter som ett steg i arbetet med decentralisering och delegering av beslut. I skrivelse 75 har regeringen hänvisat till att en genomlysning av viltförvaltningsdelegationerna gjorts.
Vid regeringens sammanträde den 23 februari 2017 beslutades om förändring av förordningen (2009:1474) om viltförvaltningsdelegationer. Beslutet innebär att viltförvaltningsdelegationernas sammansättning förändras, så att miljö- och naturvårdsintresset får ett ökat mandat. Det ökade inflytandet för miljö- och naturvårdsintresset har orsakat en skev proportionalitet gentemot äganderätten samt jakt- och viltvårdsintresset, som fortsatt bara har en representant i viltförvaltningsdelegationerna.
Syftet med att inrätta viltförvaltningsdelegationerna var att stärka den lokala förankringen i beslut om jakt och viltvård bland de människor som berörs av viltet. Så har inte fallet blivit och delegationerna agerar mer diskussionsklubbar utan möjlighet att påverka.
Idag växer klövviltstammen över Sverige och innan centrala beslut tas om förvaltningsplaner som även inkluderar kronhjort och dovhjort måste delegationernas arbete och beslut göras mer lokalt. Ingen har så bra kännedom om viltet som boende, markägare och brukare i närmiljön.
Regeringen borde därför få ett uppdrag att se över viltförvaltningsdelegationernas syfte och beslutsrätt för den lokala förankringen av beslut som berör boende, markägare och brukare i området som berörs.
|
Åsa Coenraads (M) |
|