När detta skrivs har återgången till det normala påbörjats efter covid-19-pandemin. Från 29 september försvinner de flesta av Folkhälsomyndighetens rekommendationer och anställda kan återgå till sina fysiska arbetsplatser. Många har då arbetat hemifrån i 18 månader.
Sverige valde tidigt vägen att inte stänga skolor och även högskolorna har i huvudsak varit öppna även om mycket undervisning har bedrivits på distans. För en vuxen person på högskolan som även i vanliga fall i huvudsak har föreläsningar och mellan dessa bedriver självstudier så fungerar distansundervisning ofta väldigt bra.
Redan före pandemin erbjöd många universitet och högskolor distansstudier som ett alternativ på vissa utbildningar och dessa är ofta väldigt uppskattade. Det har också varit ett sätt att erbjuda vidareutbildning för anställda som då inte behöver infinna sig på plats annat än vid ett fåtal tillfällen och som alltså underlättar kombination av studier och arbete.
Med den klimatomställning som vi står i början av så kommer vi sannolikt (åtminstone till dess klimatvänliga alternativ är utbyggda) behöva dra ned på antalet pendlingsresor. Då är studier på distans ett bra alternativ. Med de tekniska lösningar som nu står till buds så är det i de flesta fall fullt möjligt att erbjuda ett sådant alternativ. Det finns utbildningar som kräver närvaro på plats, exempelvis de som innehåller arbetsplatsförlagd undervisning eller praktiska labbexperiment, men det är snarare undantag än regel.
Därför bör regeringen studera förutsättningarna för att uppdra åt högskolor och universitet att erbjuda distansundervisning via digitala kanaler på de utbildningar där så är möjligt.
|
Magnus Manhammar (S) |
|