Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att i infrastrukturplaneringen studera förutsättningarna för dubbelspår i Malmbanan och tillkännager detta för regeringen.
Det finns en tågsträcka i Sverige som koras till den vackraste, om och om igen. Att sätta sig på tåget i Luleå och färdas norrut förbi Boden, Murjek, Nattavaara, Gällivare, Kaitum, Kiruna, Krokvik, Abisko, Björkliden, Vassijaure, Katterjåkk och via Riksgränsen in i Norge och mot den andra hamnen i Narvik är inte bara en lång resa, den erbjuder också ett magiskt sceneri också på dagar med fulare väder. Malmbanan kom till för att frakta sten från gruvornas djup till hamnarnas tillgång till farleder, för att exportera och för att göra ekonomiska vinster. Stenen är tung och viktig, järnmalm från Svappavaara och Malmberget, magnetisk sten från Kiruna, LKAB som fått sitt namn av gruvbergen i Kiruna, som fått sina vinster från det naturen gett, som gett vinsterna vidare till ägaren, som sett till att Sverige kunde bli det välfärdsland vi är så stolta över att tillhöra.
Dagens malmtåg består av 68 fanoo-vagnar som var för sig lastas med 100 ton järnmalm innan de ska ut på järnvägen och belasta banvallen. Varje vagn väger lastad 120 ton och är drygt tio meter lång. Loket heter nästan som Nalle Puhs kompis och stavas Iore. Det är 46 meter långt och är världens mest kraftfulla lok, vilket kommer väl till pass när det ska dra de enorma massorna som fraktas från gruvorna dagligen. Över berg, genom tunnlar, ner i dalar och upp igen.
Kapaciteten finns för att ytterligare fler malmtåg ska kunna frakta än mer resurser från Malmfälten ut i världen – förutom på en punkt.
I hela Sverige finns enorma behov av mer järnväg och fler tåg, fler människor vill se mer och belasta klimatet mindre. Tåg är ett praktiskt färdmedel och kan användas mer än det gör idag.
I Norrbotten är behovet akut. Malmbanan är fullpackad och hårt belastad. Det har byggts ut nya mötesplatser längs banan men det räcker inte hela vägen. Ett dubbelspår skulle möjliggöra säkrare transporter och en mindre känslighet vid signalfel, rälsbrott eller reguljära underhållsarbeten. Sveriges intäkter från utökad malmexport skulle med råge kunna finansiera bygget, och en ytterligare fördel skulle vara att arbetsmarknader inom det stora och viktiga länet Norrbotten kunde bindas ihop. Genom en fördubbling av kapaciteten på järnvägen, vilket ett dubbelspår i princip skulle innebära, skulle också persontågstrafiken kunna utökas, och också besöksnäringen skulle kunna växa ännu mer än den redan gör.
Det är samhällsekonomiskt klokt att investera i norra Sverige, inte minst i Malmbanan.
|
Emilia Töyrä (S) |
Fredrik Lundh Sammeli (S) |
|
Ida Karkiainen (S) |
Linus Sköld (S) |