Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en tydlig svensk Hongkongstrategi och tillkännager detta för regeringen.
Hongkong har sedan den 1 juli 1997 varit en del av Folkrepubliken Kina. Dessförinnan var Hongkong en kronkoloni till Storbritannien. Överlämnandet av Hongkong föregicks av ett internationellt avtal mellan Storbritannien och Kina. I detta avtal (Sino-British Joint Declaration) lovade Kina att Hongkong fram till året 2047 skulle få behålla sitt rättssystem, sin yttrandefrihet och sin pressfrihet och Hongkong garanterades långtgående självstyre. Hongkongs autonoma ställning fastlades i Hongkongs minigrundlag (Basic Law) som även innehöll ett löfte från Kina om att införa allmän rösträtt.
Sedan 1997 har dock Kina agerat på ett sätt som gjort att många ifrågasatt Hongkongs autonomi. Dels avskaffade man direkt efter överlämnandet Hongkongs första fullt folkvalda lokala parlament och ersatte detta senare med ett parlament där endast hälften av platserna valts genom allmänna val. Kina har därefter fördröjt införandet av allmän rösträtt genom att vägra att bredda antalet direkt valda parlamentariker och genom att neka Hongkong rätten att välja dess högsta regeringschef. I princip handplockar Kina i dag den högsta regeringschefen och valsystemet gynnar Pekingtrogna grupper. Kina har även undergrävt Hongkongs juridiska autonomi ett flertal gånger. Exempelvis försvann fem av Hongkongs bokhandlare under mystiska förhållanden, däribland den svenska medborgaren Gui Minhai, för att senare dyka upp i Kina åtalade för olika brott.
Hongkongs juridiska, ekonomiska och autonoma ställning gentemot Folkrepubliken Kina måste säkerställas. De av Folkrepubliken Kina åtagna internationella överenskommelserna måste värnas och när detta inte sker måste Sverige vara tydligt med sin kritik. Det är viktigt att Sverige har en tydlig strategi gentemot såväl Hongkong som Folkrepubliken Kina.
|
Åsa Coenraads (M) |
|
|
Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M) |
Lars Püss (M) |