Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om möjligheten att åberopa berättelser i tidiga förhör som bevis och tillkännager detta för regeringen.
Det är vanligt att misstänkta gärningsmän tiger genom förundersökningen. Vare sig det beror på en utbredd tystnadskultur i den organiserade brottsligheten eller normer för unga brottsaktiva utgör fenomenet ett problem för rättsväsendet. Åtalade har efter avslutad förundersökning en rätt att ta del av förundersökningsmaterialet, vilket i sig är en förutsättning för att de ska kunna försvara sig vid rättegången. Problematiken ligger i att den åtalade parten utan att ha återgett sin historia under förundersökningen sedan kan konstruera en historia som ger svar på åklagarens bevismaterial i efterhand. En tidigare utredning, SOU 2017:98, har till del lagt fram förslag på hur en sådan problematik kan bemötas. Regeringen har nu lagt fram förslag som till del tillgodoser de behov som har uppkommit, vilket är välkommet.
Just frågan om senare tillrättalagda berättelser under domstolsförhandlingar har utgjort ett problem. Regeringen väljer i denna fråga att frångå utredningens förslag, vilket kritiseras av bl.a. Åklagarmyndigheten. Regeringen väljer att föreslå att detta kan ske när så är lämpligt, snarare än att inte acceptera det när det är olämpligt. Åklagarmyndigheten påpekar rätteligen att en sådan ordning skapar förutsättningar att invända mot lämpligheten och därmed riskera exempelvis inställda huvudförhandlingar. Givet de problem som ansvariga myndigheter noterar finns det skäl att i stället genomföra utredningens förslag i denna del.
|
Adam Marttinen (SD) |
|
|
Katja Nyberg (SD) |
Bo Broman (SD) |
|
Ebba Hermansson (SD) |
|