Organisationen Hela Sverige ska leva har nyligen släppt rapporten Kapital i hela landet.
Det är ganska dyster läsning om man har hela landet som perspektiv. Den sammantagna bilden är att strukturerna för kapitalförsörjning är kopplade till storstadsregionerna och några större städer. Här finns både fler bankkontor och fler andra finansiärer. Det privata riskkapitalet är främst koncentrerat till Stockholm. Bankerna är viktiga finansieringskällor för företag överallt men särskilt i mindre kommuner, och därför är det extra problematiskt att bankerna minskar sin närvaro i landet och koncentrerar sin verksamhet till de större städerna. Argumenten bakom bankernas koncentration till de större städerna är den ökade digitaliseringen och många kunders ändrade beteende, där man sköter mer av sina bankärenden digitalt. När bankerna lämnar tappar de kunskap om lokala marknader och förutsättningar. Finansiärernas lokala närvaro är viktig för att kunna ha tillräcklig kunskap för att göra viktiga avväganden. Bristande kunskap om företagen leder till uteblivna investeringar, färre företag och högre räntor på de lån som ges till företagen. Tittar man på antalet bankkontor per kommun skiljer det sig mycket över landet. I 30 kommuner finns inget bankkontor alls medan det i den kommun som har flest, Stockholms kommun, finns 140 stycken. Kommuner som idag saknar bankkontor är exempelvis Boxholm, Sorsele och Orsa. År 2015 fanns det 1 644 bankkontor. Nu är antalet kontor nere i 1 048. Under 2021 har Handelsbanken aviserat att man lägger ner 180 kontor vilket troligtvis gör att fler kommuner kommer att sakna bankkontor.
Denna förändring av bankstrukturen riskerar att på ett ytterst allvarligt sätt försvåra i första hand småföretagens behov av nödvändigt lånekapital men även hushållens behov av kapital till bostadsrenovering och byggande av nya bostäder av olika slag på landsbygden. Digitaliseringen inom banksektorn är i grunden bra men det bör säkerställas att det övergripande landsbygdspolitiska målet om likvärdiga möjligheter till företagande, arbete, boende och välfärd i hela landet kan uppfyllas i den snabba förändringen av bankstrukturen i landet.
Även initiativ som exempelvis etablering av nya sparbankskontor eller andra kooperativa alternativ kan vara lösningar för de kommuner som storbankerna lämnar. I många europiska grannländer är det betydligt vanligare med exempelvis sparbanker. Sparbankerna är viktiga för mångfald inom den finansiella sektorn. Med sitt lokala perspektiv och därigenom även med sitt långsiktiga perspektiv, har sparbankerna en annan syn på risk, på avkastning och därmed på sin kapitalallokering. Den finansiella sektorn tjänar på mångfald också associationsrättsligt. Sparbankerna utgör en betydande konkurrensfaktor till traditionella storbanker på de orter där en sparbank är verksam.
|
Patrik Engström (S) |
|
|
Maria Strömkvist (S) |
Roza Güclü Hedin (S) |