Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att i lagstiftningen om trafikbrott stärka möjligheterna till bevisinsamling och tillkännager detta för regeringen.
Sverige är ett framgångsland när det kommer till trafiksäkerhetsarbetet och nollvisionen. Regeringen har jobbat systematiskt och målinriktat med att minska dödligheten och allvarligt skadade i samband med trafikolyckor.
Alkohol- och drogpåverkade förare är inblandade i många olyckor som tyvärr i vissa fall har en dödlig utgång, inte bara för förarna och de som är i bilen, utan även för fotgängare eller andra trafikanter. Vid vissa tillfällen kan tyvärr inte rättsväsendet lagföra dessa förare, då de säger att de druckit efter olyckstillfället.
Detta fenomen kallas för eftersupning och innebär att en person som misstänks för rattonykterhetsbrott men som anträffats en stund efter körningen påstår sig ha druckit alkohol först efter olyckstillfället. Det har blivit allt vanligare att personer hävdar eftersupning och då utandningsprov inte gjorts i direkt anslutning till olyckan, kan personen inte lagföras.
Från Polismyndighetens håll framhäver man att sådana ärenden är svåra att utreda och väldigt resurskrävande och att man inte anser sig ha tid. Det krävs bl.a. extra urinprov med 1–2 timmars mellanrum.
Vårat grannland Norge har haft en lag mot eftersupning i över 50 år och denna lagstiftning har visat sig framgångsrik och inte skapat några problem. Lagen går helt enkelt ut på att man inte får dricka alkohol under några timmar efter att man varit med om en olycka.
Detta förslag kan kännas som en begränsning av individens frihet men jämfört med följden av vad en olycka kan göra, är det inte en stor begränsning.
|
Abraham Halef (S) |
|