Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över relevant lagstiftning för att säkerställa möjligheten att stoppa regelbundna och institutionaliserade offentliga böneutrop och tillkännager detta för regeringen.
För oss kristdemokrater är religionsfriheten något som vi oförtröttligt försvarar. Sverige ska vara ett land där rätten att få vara kristen, muslim, ateist, jude, buddist osv inte ifrågasätts. Vi har alla rätt att välja att tro eller inte. Denna frihet ska vi alltid värna. Precis som rätten att välja att inte lyssna till religiösa proklamationer.
Religionsfrihet är inte att tvinga medborgare att lyssna till återkommande och institutionaliserade trosbekännelser. Det är detta som de muslimska böneutropen är. Lika lite som en kristen församling ska tillåtas sätta högtalare på kyrkans tak för att ropa ut: ”Jesus är vägen, sanningen och livet”, lika lite ska det vara möjligt för muslimska församlingar. Möjligheten att lokalt stoppa återkommande och institutionaliserade böneutrop från religiösa byggnader ska således gälla alla, oavsett religion.
Som kristdemokrat menar jag att det är oerhört viktigt att frågor som rör våra mänskliga fri- och rättigheter hanteras med stor noggrannhet. Religionsfriheten är en mänsklig rättighet och får inte sättas på undantag alldeles oavsett vad vi tycker om andra religioner som finns i vårt land. Men vår rätt till religionsfrihet får inte begränsa andras rätt till samma sak. Rättigheter begränsas således av andras rätt till samma rättigheter. Religionsfrihet är även rätten att inte ha en religiös tro. Det handlar vidare om rätten att byta från en trosåskådning till en annan. En direkt konsekvens av att respektera mänskliga fri- och rättigheter är att bejaka att min frihet tar slut där din frihet börjar.
En annan, och viktig aspekt, avseende böneutrop är att de inte utgör ett nödvändigt rekvisit för att utöva sin religion. Att det förhåller sig på det viset manifesteras bäst av att de flesta muslimska moskéer inte vill ansöka om tillstånd för böneutrop.
Det kan vara värt att påtala att det i Sverige redan finns en stark demokratisk kontroll över religionsfriheten. Symboler, byggnader och manifestationer har de senaste åren satts under lupp av myndigheter med tillståndsgivning. Ett annat exempel är Skolinspektionen som utrett vilka psalmverser som ska få sjungas på en skolavslutning …
Det som Kristdemokraterna har lyft fram är om vi ska tillåta att ”återkommande institutionaliserade böneutrop” får ropas ut från religiösa byggnader ut i det offentliga rummet. Det blir då en fråga om yttrandefrihet. Med religionsfrihet kommer att vi får acceptera att vi, oavsett om vi är troende eller ej, får möta religionernas uttryck på en rad olika sätt: det kan vara människor som går runt med ett kors som halssmycke, en moské som har byggts eller Frälsningsarmén som på det lokala torget, efter godkänt polistillstånd för detta, sjunger ”Han har öppnat pärleporten” samtidigt som man samlar in gåvor för att hjälpa hemlösa. Detta ingår i religionsfriheten och vi har en ordningsstadga som reglerar detta.
Religionsfriheten är, som ovan anförts, inte skäl för att tvinga människor att lyssna till dessa religiösa proklamationer. Även om detta ofta anförs när man försvarar tillstånd för böneutrop så har tillståndsärenden för böneutrop behandlats i kommunerna som bullerärenden.
Jämförelsen med kyrkklockor haltar betänkligt. Förutom att kyrkklockorna är en del av vårt kulturella och historiska arv så är kyrkklockorna ett ringande ljud som informerar om att något (dop, vigsel, begravning, gudstjänst med eller utan nattvard) påbörjas i en lokal (kyrka). Klockringning används också för att ange när vilodagen påbörjas, vid fara eller över en människa som avlidit (själaringning).
Klockringning kan således vara en kallelse till den kristna förrättningen och det går att välja att inte ta del av denna. Böneutropet, däremot, är en förkunnelse som inte går att välja bort.
Böneutropet (kallas för ”adhan” på arabiska och betyder information, pålysning) rymmer ett vittnesbörd, kallelse till bön samt en proklamation av islam över en stad/geografiskt område:
Allah är störst. Allah är störst. Jag vittnar att det finns ingen gud (som är värd tillbedjan) utom Allah. Jag vittnar att Muhammed är Allahs sändebud. Kom till bön. Kom till bön. Kom till framgång. Kom till framgång. Allah är störst. Allah är störst. Det finns ingen gud utom Allah.
Frågan om återkommande och institutionaliserade böneutrop från religiösa byggnader är mer komplicerad än att enbart handla om buller. Att sätta stopp för återkommande och institutionaliserade böneutrop från religiösa byggnader är inte en begränsning av religionsfriheten, utan ger medborgarna som inte vill lyssna till det muslimska vittnesbördet respekt för detta. Mot bakgrund av detta föreslås Sveriges riksdag att ställa sig bakom att se över relevant lagstiftning för att säkerställa möjligheten att lokalt kunna stoppa regelbundna och institutionaliserade offentliga böneutrop.
|
Hans Eklind (KD) |
|