Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att mäta graden av självförsörjning med ett självförsörjningsmål och tillkännager detta för regeringen.
Sveriges omfattande integrationsproblem har dolts av sysselsättningsmåttet! För den oinvigde kunde statsminister Stefan Löfvens påstående om att tiden för att få hälften av de nyanlända i arbete kortats från nio år 2014 till 4,5 år i november 2019 förstås som att allt fler försörjer sig allt snabbare. Sanningen var och är dock en helt annan. Den svaga ekonomiska integrationen har bitit sig fast och ska inte friseras med hjälp av förskönande mått.
När sysselsättningsmåttet används så kan det så kallade ”jobbet” handla om något helt annat än ett heltidsarbete; här ryms även de i arbetsmarknadsåtgärd och de med sporadiskt arbete eller sjukbidrag. Definitionen av sysselsättning är enligt Finansdepartementet som följer: ”En person räknas som sysselsatt om denna har lönearbetat minst en timme under referensveckan eller hade ett arbete som han eller hon var frånvarande från. Personer som är frånvarande från jobbet på grund av till exempel sjukdom eller föräldraledigheter räknas alltså som sysselsatta.” Sveriges många arbetsmarknadsprogram, vilket inte minst gäller utrikes födda, gör att sysselsättningsmåttet är vilseledande om man vill mäta den ekonomiska integrationen.
Under de sista åren har två rapporter publicerats där man har valt att mäta andelen som är självförsörjande. Då blir bilden en helt annan än den som regeringen försökt att etablera. Handelns Forskningsinstituts rapport visade att inte ens 30 procent av icke västerländska migranter till Sverige når upp till en månadsinkomst om 2 000 euro efter nio år i Sverige. 2020 visade Entreprenörskapsforum att endast 50 procent av de som invandrat från Mellanöstern är självförsörjande (lön över 15 500 kr i månaden) efter 20 år i Sverige, övriga har levt och lever på socialbidrag.
Rapporternas resultat och slutsatser står i bjärt kontrast till statsminister Stefan Löfvens uttalande i november 2019 om att tiden för att få de nyanlända i arbete kortats ned från nio år 2014 till 4,5 år 2019. Entreprenörskapsforum kommenterar skillnaden så här: ”Cirka fyra år efter invandringsåret har 50 procent sysselsättning, men det tar 13–14 år för att 50 procent ska uppnå självförsörjning.” Skillnaden är egentligen större, enligt Entreprenörskapsforum, då även subventionerade anställningar räknas med i deras rapport.
Den bristande ekonomiska integrationen är också förklaringen till varför de utrikes födda utgör en kostnad för den offentliga sektorns finanser. Att komma till rätta med detta är viktigt för att vi även i framtiden ska ha en välfärd att lita på. Men det handlar också om att de som kommit till Sverige med förhoppningar om ett bättre liv inte ska fastna i arbetslöshet, passivitet och utanförskap. Sverige är i starkt behov av en politik som förstår att språk och arbete är nödvändiga nycklar för verklig integration. Då duger inte sysselsättning som mått.
Sverige behöver ett självförsörjningsmål, vid sidan av sysselsättningsstatistiken. Dels för att få ett grepp om hur den ekonomiska integrationen fungerar. Men även för att vi ska få fram en korrekt bild av hur Sverige klarar av att nå upp till ett självförsörjningsmål som rimligen ska vara att en individ under sin livstid betalar in lika mycket till det offentliga som han/hon erhåller.
|
Hans Eklind (KD) |
|