Det samlade betestrycket av älg, kronhjort, dovhjort och rådjur på jord och skog är inte hållbart idag, utan orsakar stora skador på skog och åker. Till det ska vildsvinets härjningar adderas. Sammantaget ger det stora skador på nästan alla lantbruksgrödor och på skogen får det långtgående konsekvenser.
På sex år har viltskadorna fördubblats. Det drabbar häften av alla lantbruksföretag och det påverkar val av gröda. Det innebär både direkta och indirekta kostnader för företagen och påverkar den nationella livsmedelsförsörjningen och därmed också konsument.
På skogen får det långtgående konsekvenser. Förutom en försämrad skogsproduktion och virkeskvalitet inverkar det också på skogens struktur och sammansättning. Tall skadas allvarligt och trädbildning av lövträd som rönn, asp, sälg och ek uteblir, även där de arterna egentligen har goda förutsättningar. Det skadar i sin tur förekomsten av bärris och trädbildande individer av nämnda lövträd för många djur, svampar, insekter och lavar och det leder till färre pollinerande insekter.
Det är ett bekymmer i stort sett i hela landet men Västra Götaland avviker negativt på flera sätt jämfört med övriga landet. Viltskadenivåerna är näst högst i Sverige och avskjutningsmålen för älgstammen nås inte. Älgstammens reproduktion och kalvvikter sjunker stadigt, övrigt klövvilt ökar i antal liksom konkurrensen om tillgängligt foder. Med Skogsstyrelsens definition är det en mycket svår skadenivå i länets skogar. I dag har mer än varannan ung tall allvarliga viltbetesskador.
Konsekvenserna är flera, bland annat stora ekonomiska förluster och en betydande negativ påverkan för den biologiska mångfalden. Den sämre tillväxten ger även ett lägre upptag av koldioxid och försämrar möjligheterna att ersätta fossila material med förnybara produkter. Det höga betestrycket och den låga avskjutningen är därmed inte enbart en förlust för markägare. Det får långtgående konsekvenser också för klimatet och för viltet.
Dagens jaktlagstiftning har många år på nacken och tillkom när viltstammarna var mycket mindre. Då för att skydda vilt och begränsa jakt. Idag är läget det omvända. Vi har viltstammar som lokalt är större än vad markerna kan föda. För att lösa den situation som är idag krävs en utvecklad klövviltsförvaltning och ett modernt och enkelt regelverk som har en bred acceptans.
I en alltmer polariserad samhällsdebatt går det nu i en annan riktning. Istället för acceptans utsätts jägare och även eftersöksjägare för våld och trakasserier, ofta i djurrättens namn. Jakter har avbrutits, jakttorn vandaliserats och eftersöksjägare utsatts för hot och våld. Det är mycket allvarligt. Det är viktigt att vidta åtgärder för att minska förekomsten av denna brottslighet. Inte minst gäller det eftersöksjägare som utför ett uppdrag på polisens begäran och i samhällets intresse.
|
Annika Qarlsson (C) |
Fredrik Christensson (C) |