2021/22:FiU32

Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om återhämtning och resolution av centrala motparter

Sammanfattning

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag om kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om återhämtning och resolution av centrala motparter. Ändringar görs i bl.a. lagen om värdepappersmarknaden, lagen om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut och offentlighets- och sekre-tesslagen.

Regeringens förslag innebär bl.a. att

• det ska införas en ny lag med kompletterande bestämmelser till EU-förordningen

• Riksgäldskontoret ska utses till resolutionsmyndighet

• regeringen ska utöva vissa av det behöriga ministeriets funktioner enligt EU-förordningen

• det ska införas möjlighet till två temporära statliga stöd till centrala motparter

• de nya stöden liksom de stöd som följer direkt av EU-förordningen ska finansieras av stabilitetsfonden

• det ska införas bestämmelser om ingripande mot personer som ingår i ledningen för en central motpart när den centrala motparten har åsidosatt vissa skyldigheter enligt EU-förordningen.

Den nya lagen och lagändringarna föreslås träda i kraft den 12 augusti 2022.

Behandlade förslag

Proposition 2021/22:169 Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om återhämtning och resolution av centrala motparter.

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Utskottets överväganden

Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om resolution av centrala motparter

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om resolution av centrala motparter

Riksdagen

a) antar regeringens förslag till

1. lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om åter-hämtning och resolution av centrala motparter,

2. lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979),

3. lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,

4. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229),

5. lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

6. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400),

7. lag om ändring i lagen (2015:1016) om resolution,

8. lag om ändring i lagen (2015:1017) om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut,

b) godtar det som utskottet anför om regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2022:000) om Sveriges riksbank.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2021/22:169 punkterna 1–8 och 9.1.

Stockholm den 12 maj 2022

På finansutskottets vägnar

Åsa Westlund

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Åsa Westlund (S), Edward Riedl (M), Oscar Sjöstedt (SD), Adnan Dibrani (S), Martin Ådahl (C), Ali Esbati (V), Dennis Dioukarev (SD), Ingela Nylund Watz (S), Mats Persson (L), Janine Alm Ericson (MP), Boriana Åberg (M), Sofia Westergren (M), Eva Lindh (S), Hanif Bali (M), Larry Söder (KD), David Perez (SD) och Mubarik Mohamed Abdirahman (S).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Utskottet behandlar i betänkandet regeringens proposition 2021/22:169 Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om återhämtning och resolution av centrala motparter. Förslaget innehåller de lagändringar som krävs för att anpassa svensk rätt till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/23 av den 16 december 2020 om en ram för återhämtning och resolution av centrala motparter och om ändring av förordningarna (EU) nr 1095/2010, (EU) nr 648/2012, (EU) nr 600/2014, (EU) nr 806/2014 och (EU) 2015/2365 samt direktiven 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2007/36/EG, 2014/59/EU och (EU) 2017/1132, i det följande benämnd EU-förordningen. EU-förordningen trädde i kraft den 11 februari 2021 och merparten av bestämmelserna i förordningen ska tillämpas fr.o.m. den 12 augusti 2022.

Förslagen innebär att det införs en ny lag med kompletterande bestämmelser till EU-förordningen och att ändringar görs i bl.a. lagen (2015:1017) om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut, lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Den nya lagen och lagändringarna föreslås träda i kraft den 12 augusti 2022.

Utskottet subsidiaritetsprövade förslaget till förordning i kommissionens meddelande (COM(2016) 856) den 14 februari 2017 och ansåg att det inte stred mot subsidiaritetsprincipen.

Överläggning med finansmarknadsminister Per Bolund om förslaget till förordning ägde rum den 17 januari 2017.

Information om förhandlingsläget lämnades av statssekreterare Ulf Holm den 9 juni 2020.

Finansutskottet har överlämnat den formella behandlingen av ett av lagförslagen i propositionen till konstitutionsutskottet, nämligen lagen om ändring i lagen (2022:000) om Sveriges riksbank. Den lagen har inte trätt i kraft. Regeringen har i proposition 2021/22:41 En ny riksbankslag överlämnat ett förslag till ny riksbankslag och föreslagit att den ska träda i kraft den 1 januari 2023. Detta förslag bereds av konstitutionsutskottet och riksdagen förväntas besluta om förslaget under hösten 2022. Överlämnandet har gjorts för att uppnå en lagteknisk samordning av förslagen. Finansutskottet har dock svarat för den sakliga behandlingen av det överlämnade lagförslaget.

Regeringens förslag till riksdagsbeslut återges i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2.

Lagförslagen har granskats av Lagrådet.

I propositionen finns en redogörelse för ärendets beredning fram till regeringens beslut om propositionen.

Utskottets överväganden

Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om resolution av centrala motparter

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen antar regeringens förslag till en ny lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om återhämtning och resolution av centrala motparter och regeringens förslag till ändringar i bl.a. lagen om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut, lagen om värdepappersmarknaden och offentlighets- och sekretesslagen. Därmed anpassas svensk rätt till EU-förordningen.

Propositionen

En ny lag och hänvisningar

Regeringen föreslår att det införs en ny lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om återhämtning och resolution av centrala motparter. Hänvisningar till EU-förordningar i de bestämmelser som föreslås ska vara dynamiska, dvs. avse förordningarna i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Hänvisningar till EU-direktiv i de bestämmelser som föreslås ska däremot vara statiska, dvs. avse direktiven i en viss angiven lydelse.

Ansvariga myndigheter och deras uppgifter

Riksgäldskontoret föreslås vara resolutionsmyndighet enligt EU-förordningen. Frågor om åtgärder enligt den nya kompletteringslagen ska prövas av Riksgäldskontoret, med undantag för frågor om förebyggande statligt stöd och om huruvida statligt stöd under resolution kan godtas med hänsyn till risken för direkta budgeteffekter eller systemeffekter som sannolikt kommer att leda till budgeteffekter. Beslut om resolution för centrala motparter bör enligt regeringen fattas av resolutionsdelegationen vid Riksgäldskontoret.

Regeringen föreslår att regeringen ska besluta i frågor om tillämpningen av de statliga stabiliseringsverktygen enligt EU-förordningen. Regeringen ska, efter att Riksgäldskontoret fått tillfälle att lämna synpunkter, fastställa om villkoren i artikel 45.3 a och b i EU-förordningen för tillämpning av de statliga stabiliseringsverktygen är uppfyllda. Regeringen ska utöva det behöriga ministeriets funktioner enligt EU-förordningen i fråga om att

– godkänna en åtgärd som kan få direkta budgeteffekter eller systemeffekter som sannolikt kommer att leda till budgeteffekter

– ta emot information från Riksgäldskontoret om beslut eller åtgärder som kräver underrättelse till, samråd med eller godkännande av det behöriga ministeriet

– bedöma om föremålet för oenighet inom resolutionskollegiet om resolutionsplanen innebär ett intrång i det statsfinansiella ansvarsområdet.

Regeringen bedömer att Regeringskansliet (Finansdepartementet) bör utöva det behöriga ministeriets funktioner enligt EU-förordningen i den utsträckning funktionerna inte kan utövas av regeringen.

En upplysningsbestämmelse ska enligt förslaget införas i den nya kompletteringslagen om att det följer av EU-förordningen att Finansinspektionen är behörig myndighet enligt förordningen. Finansinspektionen ska få ta ut avgifter för prövning av ansökningar, anmälningar och underrättelser enligt EU-förordningen. Regeringen ska få meddela föreskrifter om avgifterna.

Ingripanden

Regeringen anser att det inte bör införas några bestämmelser om straffansvar för överträdelser av EU-förordningen och att EU-förordningens krav på möjlighet att ingripa mot centrala motparter inte kräver någon lagstiftningsåtgärd.

Ingripanden mot centrala motparter och personer som ingår i ledningen för dessa

Ingripanden mot personer som ingår i ledningen för en central motpart

Finansinspektionen föreslås att ingripa mot en fysisk person som ingår i en central motparts styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, om den centrala motparten har åsidosatt sina skyldigheter enligt EU-förordningen genom att inte

– utarbeta, upprätthålla och uppdatera en återhämtningsplan (artikel 9)

– tillhandahålla alla nödvändiga uppgifter för att utarbeta resolutionsplan (artikel 13), eller

– underrätta Finansinspektionen om att den centrala motparten fallerar eller sannolikt kommer att fallera (artikel 70.1).

Ingripanden ska få göras genom en eller båda av följande sanktioner:

– Att den fysiska personen under en viss tid, lägst tre och högst tio år, inte får vara styrelseledamot eller verkställande direktör i en central motpart, eller ersättare för någon av dem

– Sanktionsavgift.

Ett ingripande ska bara få göras om den centrala motpartens överträdelse är allvarlig och den fysiska personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har orsakat överträdelsen.

Frågor om ingripande mot fysiska personer ska tas upp av Finansinspektionen genom ett sanktionsföreläggande. Genom sanktionsföreläggandet ska den fysiska personen föreläggas att inom en viss tid godkänna en sanktion som är bestämd till tid eller belopp. När föreläggandet har godkänts ska det gälla som ett domstolsavgörande som fått laga kraft. Ett godkännande som görs efter den tid som angetts i föreläggandet ska vara utan verkan.

Ett sanktionsföreläggande ska innehålla uppgifter om

– den fysiska person som föreläggandet avser

– överträdelsen och de omständigheter som behövs för att känneteckna den

– de bestämmelser som är tillämpliga på överträdelsen

– den sanktion som föreläggs personen.

En sanktion mot en fysisk person ska bara få beslutas om sanktionsföreläggandet har delgetts den fysiska personen inom två år från den tidpunkt då överträdelsen ägde rum. Om ett sanktionsföreläggande inte har godkänts inom angiven tid ska Finansinspektionen få ansöka hos domstol om att sanktion ska beslutas. En sådan ansökan ska göras hos den förvaltningsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av Finansinspektionens beslut om ingripande mot den centrala motparten för samma överträdelse. Prövningstillstånd ska krävas vid överklagande till kammarrätten. Det föreslås att det införs en definition av central motpart i lagen om värdepappersmarknaden.

Omständigheter som ska vara styrande vid beslut om sanktioner

Regeringen föreslår att Finansinspektionen vid valet av sanktion ska ta hänsyn till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den pågått. Särskild hänsyn ska tas till överträdelsens art, överträdelsens konkreta och potentiella effekter på det finansiella systemet, skador som uppstått och graden av ansvar. Finansinspektionen ska därutöver, i försvårande riktning, beakta om den centrala motparten eller den fysiska personen tidigare har begått en överträdelse. Vid denna bedömning ska särskild vikt fästas vid om överträdelserna är likartade och den tid som har gått mellan de olika överträdelserna. Finansinspektionen ska i förmildrande riktning beakta om

– den centrala motparten eller den fysiska personen i väsentlig mån genom ett aktivt samarbete har underlättat Finansinspektionens utredning

– den centrala motparten snabbt upphört med överträdelsen eller den fysiska personen snabbt verkat för att överträdelsen ska upphöra, sedan den anmälts till eller påtalats av Finansinspektionen.

Ingripanden mot clearingmedlemmar och personer som ingår i ledningen för dessa

Regeringen bedömer att EU-förordningen inte kräver några lagstiftningsåtgärder när det gäller ingripanden mot clearingmedlemmar eller personer som ingår i ledningen för dessa. Finansinspektionen har enligt gällande rätt möjlighet att ingripa mot clearingmedlemmar som inspektionen har tillsyn över när de har åsidosatt sina skyldigheter enligt EU-förordningen.

Regeringen gör samma bedömning när det gäller kravet i EU-förordningen att resolutionsmyndigheten eller den behöriga myndigheten ska offentliggöra beslut om sanktioner.

Avslutande av resolution, konkurs och likvidation

Avslutande av resolution

Regeringen föreslår att Riksgäldskontoret när det inte längre finns behov av att vidta några ytterligare åtgärder för att uppnå resolutionsmålen ska avsluta resolutionen. Riksgäldskontoret ska inom rimlig tid efter att resolutionen har avslutats ansöka om att företaget ska försättas i konkurs eller gå i likvidation. Detta ska dock inte gälla om syftet med resolutionsåtgärderna är att företaget ska drivas vidare. En konkursansökan av Riksgäldskontoret ska vid prövningen behandlas som en ansökan av gäldenären. Det ska införas en upplysningsbestämmelse i den nya kompletteringslagen om att Riksgäldskontorets befogenheter enligt EU-förordningen i vissa fall kvarstår även efter att resolutionen har avslutats.

Konkurs och likvidation

Regeringen föreslår att det ska införas en upplysningsbestämmelse i den nya kompletteringslagen om att det finns bestämmelser om insolvensförfaranden mot en central motpart i EU-förordningen.

Om Riksgäldskontoret inom sju dagar från det att myndigheten tog emot en underrättelse om en konkursansökan som avser en central motpart meddelar tingsrätten att den centrala motparten är försatt eller ska försättas i resolution, ska konkursansökan avvisas.

Om en central motpart som har varit föremål för resolution försätts i konkurs, ska Riksgäldskontoret på begäran av konkursförvaltaren för den centrala motparten lämna de upplysningar som konkursförvaltaren behöver för att upprätta konkursbouppteckningen och förvaltarberättelsen enligt konkurslagen. Om en central motpart som har varit föremål för resolution går i likvidation, ska Riksgäldskontoret på begäran av likvidatorn för den centrala motparten lämna de upplysningar som likvidatorn behöver för att genomföra likvidationen.

Om styrelsen i ett aktiebolag eller en ekonomisk förening som är auktoriserad som central motpart enligt EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister tar emot eller upprättar ett förslag till beslut om likvidation som ska prövas av stämman, ska styrelsen underrätta Riksgäldskontoret och Finansinspektionen om förslaget. Om företaget är försatt i resolution eller Riksgäldskontoret meddelar att företaget ska försättas i resolution, ska kallelse till en sådan stämma inte få utfärdas.

I kompletteringslagen föreslås att det införs upplysningsbestämmelser om att domstolen, eller i förekommande fall Bolagsverket, ska underrätta Riksgäldskontoret och Finansinspektionen enligt EU-förordningen om eventuella ansökningar om att inleda ett konkurs- eller likvidationsförfarande enligt aktiebolagslagen eller lagen om ekonomiska föreningar. Domstolen, eller i förekommande fall Bolagsverket, ska även underrätta Riksgäldskontoret och Finansinspektionen om att ett likvidationsärende har inletts om detta skett på annat sätt än genom ansökan.

Regeringen bedömer att regeringen bör meddela närmare föreskrifter om den förteckning över centrala motparter som omfattas av kompletteringslagen som Finansinspektionen ska upprätta. Det behöver inte införas några bestämmelser om förhållandet mellan resolution och företagsrekonstruktion.

Återvinning av rättshandlingar

Enligt regeringen bör det inte införas några bestämmelser om återvinning som motsvarar bestämmelserna i 4 kap. konkurslagen. Några lagstiftningsåtgärder krävs inte i fråga om fristdag enligt 4 kap. 2 § konkurslagen.

Förmånsrätt

Regeringen föreslår att bästa allmänna förmånsrätt ska följa med fordringar som grundar sig på avtal som gäldenären med resolutionsmyndighetens eller en särskild förvaltares samtycke träffat under ett pågående resolutionsförfarande enligt EU-förordningen.

Statligt stöd till en central motpart och stabilitetsfonden

Förebyggande statligt stöd till en central motpart

Regeringen föreslår att om det behövs för att motverka en allvarlig störning i det finansiella systemet i Sverige, ska förebyggande statligt stöd genom garantier få lämnas till en central motpart som är auktoriserad i Sverige.

Förebyggande statligt stöd ska även få lämnas genom garantier till Riksbanken för återbetalning av likviditetsstöd som banken lämnar till en central motpart.

Förebyggande statligt stöd till en central motpart ska få lämnas efter att avtal som rör stöd har ingåtts mellan staten och stödmottagaren eller dess ägare. Garantier till Riksbanken ska få lämnas efter överenskommelse mellan Riksbanken och regeringen eller stödmyndigheten. Förebyggande statligt stöd ska bara få lämnas för fortsatt verksamhet i en central motpart som är livskraftig. Stödet ska vara tillfälligt och stå i proportion till omfattningen av den allvarliga störningen.

Stödet ska så långt som möjligt utformas på ett affärsmässigt sätt och så att en snedvridning av konkurrensen förhindras. Statens långsiktiga kostnader för stödet ska hållas så låga som möjligt. Stödet ska utformas så att statens insatser i möjligaste mån kan återfås.

Staten ska tillförsäkras ersättning eller annan kompensation för sitt risktagande, om inte synnerliga skäl talar emot det. Om det finns synnerliga skäl ska avsteg från bestämmelserna om avgifter i budgetlagen få göras.

Stödmyndigheten ska inför ett beslut om förebyggande statligt stöd låta göra en värdering av den centrala motparten motsvarande den som ska göras enligt bestämmelserna i EU-förordningen om värdering före resolution.

Beslut om förebyggande statligt stöd till centrala motparter ska fattas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer (stödmyndigheten). Stödmyndigheten ska ha rätt till ersättning för förvaltningskostnader.

Det ska införas en upplysningsbestämmelse i den nya kompletteringslagen om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela ytterligare föreskrifter om villkor för förebyggande statligt stöd och föreskrifter om avtal om sådant stöd.

Stödet ska behandlas som näringsbidrag enligt inkomstskattelagen.

Statligt stöd till en central motpart under resolution

Regeringen föreslår att om det behövs för att motverka allvarliga negativa effekter på stabiliteten i det finansiella systemet och för att resolutionsverktygen ska kunna tillämpas mer effektivt, ska Riksgäldskontoret i likviditetsstödjande syfte få besluta att

– ge lån till en central motpart i resolution eller ett broinstitut, eller

– utfärda garantier för tillgångar och förpliktelser för en central motpart i resolution eller ett broinstitut.

Särskild hänsyn ska tas till om åtgärden behövs för att förhindra eller begränsa spridningseffekter. Åtgärderna ska även få beslutas i förhållande till en köpare vid tillämpning av försäljningsverktyget. Statligt stöd under resolution ska få lämnas efter att avtal som rör stöd har ingåtts mellan staten och stödmottagaren eller dess ägare.

Statligt stöd under resolution ska få lämnas bara om Riksgäldskontoret fastställer att det finns ett allvarligt hot mot den finansiella stabiliteten. Riksgäldskontoret ska

– inhämta Finansinspektionens bedömning av om det finns ett allvarligt hot mot den finansiella stabiliteten

– ge Riksbanken möjlighet att lämna sin bedömning av om det finns ett allvarligt hot mot den finansiella stabiliteten.

Riksgäldskontoret ska underrätta regeringen om att myndigheten har fastställt att det finns ett allvarligt hot mot den finansiella stabiliteten och även ange grunderna för detta. Stödet ska så långt som möjligt utformas på ett affärsmässigt sätt och så att en snedvridning av konkurrensen förhindras. Statens långsiktiga kostnader för stödet ska hållas så låga som möjligt. Stödet ska utformas så att statens insatser i möjligaste mån kan återfås. Staten ska tillförsäkras ersättning eller annan kompensation för sitt risktagande, om inte synnerliga skäl talar emot det. Om det finns synnerliga skäl ska avsteg få göras från bestämmelserna om ränta och avgifter i budgetlagen.

Riksgäldskontoret ska ha rätt till skälig ersättning för kostnader och utlägg som har uppkommit i samband med resolutionsåtgärder enligt EU-förordningen och för sådana kostnader och utlägg som uppkommit i samband med beslut om stöd under resolution och åtgärder för att lämna sådant stöd. Det ska införas en upplysningsbestämmelse i den nya kompletteringslagen om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela ytterligare föreskrifter om villkor för statligt stöd under resolution och föreskrifter om avtal om sådant stöd. Om Riksgäldskontoret överväger att besluta om statligt stöd under resolution ska myndigheten med ett eget yttrande i saken, till regeringen överlämna frågan om huruvida åtgärden med hänsyn till risken för direkta budgeteffekter eller systemeffekter som sannolikt kommer att leda till direkta budgeteffekter kan godtas. En fråga som överlämnas till regeringen ska prövas skyndsamt.

Stödet ska behandlas som näringsbidrag enligt inkomstskattelagen.

Stabilitetsfondens användningsområde

Stabilitetsfonden föreslås få finansiera statliga stödåtgärder och utgifter som följer av den nya kompletteringslagen. Stabilitetsfonden föreslås även få finansiera användningen av de statliga stabiliseringsverktygen och ersättning som betalas ut till aktieägare, clearingmedlemmar och andra borgenärer enligt EU-förordningen. Beslut om att använda medel från stabilitetsfonden för att finansiera de statliga stabiliseringsverktygen enligt EU-förordningen ska fattas av regeringen. Stabilitetsfonden ska täcka Riksgäldskontorets kostnader och utlägg som uppkommit i samband med resolutionsåtgärder enligt EU-förordningen samt i samband med beslut om stöd till en central motpart under resolution och åtgärder för att lämna sådant stöd. Stabilitetsfonden ska även täcka stödmyndighetens förvaltningskostnader vid verksamhet enligt kompletteringslagen. Till stabilitetsfonden ska det föras inbetalda ersättningar, ränta och annan kompensation för lämnat stöd till enligt kompletteringslagen samt de intäkter som uppkommer när staten återhämtar statliga medel enligt EU-förordningen. Rubriken till lagen om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut ska ändras till lagen om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut och om stabilitetsfonden. I kompletteringslagen ska det tas in en upplysningsbestämmelse om att bestämmelser om finansiering av stödåtgärder och ersättning finns i lagen om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut och om stabilitetsfonden.

Finansiering av stabilitetsfonden

Regeringen bedömer att nya medel, t.ex. ett avgiftsuttag, för närvarande inte bör tillföras stabilitetsfonden för att finansiera resolutions- och stödåtgärder som vidtas enligt EU-förordningen eller den nya kompletteringslagen.

Riksgäldskontorets möjlighet att ingå avtal om finansiering

Regeringen föreslår att Riksgäldskontoret, för stabilitetsfondens räkning, ska få ingå avtal om finansiering för att tillgodose tillfälliga behov av likviditet och i syfte att säkerställa en ändamålsenlig användning av resolutionsverktygen med en resolutionsmyndighet, ansvarig offentlig förvaltningsmyndighet, myndighet med förvaltningsbefogenheter eller ett finansieringsarrangemang i ett annat land.

Riksgäldskontoret ska, för stabilitetsfondens räkning, få ingå avtal om finansiering av en resolutionsåtgärd, eller en åtgärd som bedöms vara likvärdig, i ett annat land med en resolutionsmyndighet, ansvarig offentlig förvaltningsmyndighet, myndighet med förvaltningsbefogenheter eller ett finansieringsarrangemang i det andra landet. Ett sådan avtal ska få ingås först efter regeringens godkännande.

Statens intäkter och utgifter som följer av avtal om finansiering ska föras till respektive täckas av stabilitetsfonden. Beslut ska fattas av regeringen om att använda medel från stabilitetsfonden för att täcka utgifter som följer av ett avtal om finansiering av en resolutionsåtgärd, eller en åtgärd som bedöms vara likvärdig, i ett annat land.

I den nya kompletteringslagen ska det tas in en upplysningsbestämmelse om att bestämmelser om stabilitetsfonden finns i lagen om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut och om stabilitetsfonden.

Sekretess och informationsutbyte

Sekretess till skydd för allmänna intressen

Regeringen bedömer att behovet av sekretess till skydd för allmänna intressen med anledning av EU-förordningen eller i verksamhet som avser statligt stöd till centrala motparter och finansiering av resolutionsåtgärder enligt den nya kompletteringslagen tillgodoses genom gällande rätt och inte kräver någon lagstiftningsåtgärd.

Sekretess till skydd för enskildas intressen

Regeringen föreslår att sekretess ska gälla till dess ärendet har slutförts i ärende om resolution enligt EU-förordningen

– för uppgifter om affärs- eller driftförhållanden hos den som ärendet avser