av Markus Wiechel (SD)
till Utrikesminister Ann Linde (S)
Demokratirörelsen i Belarus är fortfarande stark, trots regimens gränslösa brutalitet, omfattande massarresteringar och ständiga propaganda. Belarus oppositionsledare, tillika berättigade vinnare av presidentvalet, Svetlana Tichanovskaja, besökte nyligen Sverige och beskrev den ihärdiga önskan om demokrati hos demonstranterna så här: När en demonstrant blir gripen, går en ny ut för att ta dennes plats.
Efter att likt andra som ansetts vara ett hot mot den illegitima regimen landsförvisades Tichanovskaja och lever därför i exil i Vilnius, Litauen. Som oppositionsledare är hon inte bara en symbol för den enorma frustration som finns hos befolkningen utan även ett språkrör för den vilja som vi så sällan får höra direkt från folket. Efter årtionden av diktatur, maktmissbruk och korruption är det även folkets vilja att ytterligare tuffa till åtgärderna mot diktaturen. De efterlängtade sanktionerna från EU som infördes efter en lång väntan räcker inte.
För att den belarusiska demokratirörelsen, motståndskraftiga privatpersoner och civilsamhället ska orka stå emot förtrycket krävs ökat stöd till dem samtidigt som det krävs åtgärder för att försvaga regimen, främst genom att begränsa den statliga ekonomin. Vidare måste Sverige vara tuffare mot diktatorn och närstående. Han bör vara medveten om att hans tid är förbi och att så länge som han vägrar lämna ifrån sig makten så kommer han inte att kunna leva som vanligt, ej heller ska hans regim erkännas som legitim. Mot bakgrund av de omfattande kränkningar som han står bakom bör också det internationella samfundet vara berett att inleda rättsliga processer mot honom.
Sverigedemokraterna har i många år drivit på för införandet av nationella sanktionsmöjligheter genom en så kallad Magnitskijlagstiftning. Hade vi haft en sådan hade vi i likhet med exempelvis de baltiska länderna kunnat ligga i framkant när EU-maskineriet är trögt. Samtidigt ser vi hur flera modiga demonstranter känner en förtvivlan över att de inte får mer stöd under denna viktiga tid när de är beredda att offra precis allt.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga utrikesminister Ann Linde:
Kan vi förvänta oss att ministern agerar för att skärpa sanktionerna eller tonen mot Belarus, och hur avser ministern i sådana fall att samtidigt stödja demokratiaktivisterna och den politiska oppositionen?