av Camilla Waltersson Grönvall (M)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
Covid-19-pandemin har tagit förnyad fart och smittspridningen ökar snabbt. Trycket på hälso- och sjukvården accelererar och nu ökar dödstalen igen. I detta allvarliga läge är det viktigt att svenska folket förstår och kan följa regeringens samlade nationella strategi så att smittspridningen kan hejdas. Det är därmed centralt att regeringen säkerställer vilken nationell samlad strategi man arbetar efter och vilket ansvar regeringen egentligen anser sig behöva ta. Detta är tyvärr ännu oklart.
Regeringen ägnar nu värdefull tid åt att lägga ett stort fokus på att skylla egna tillkortakommanden under covid-19-pandemin, speciellt avseende vintern och våren 2020, på andra aktörer avseende hanteringen av testning, smittspårning och isolering av sjuka. Det är såväl fel i sak som helt fel fokus. Moderaterna med Ulf Kristersson i spetsen lyfte tidigt upp frågan om behoven av omfattande testning och smittspårning såväl under partiledarsamtalen som offentligt. Moderaterna ställde fullt berättigade krav på omfattande testning. Det var krav som till en början avvisades och bemöttes med bristande förståelse för deras avgörande betydelse. Regeringens egna nationella samordnare konstaterade att ”man valde bort testning och smittspårning som strategi”. Krav på omfattande testning upprepades gång på gång under våren. Det är ett faktum att mer omfattande testning kom igång först i början av sommaren. Nu säger 17 av 21 smittskyddsläkare i regionerna att regeringen bör öka testningskapaciteten för covid-19.
Jämför Sverige med till exempel Danmark, som hela tiden varit inriktat på omfattande testning. Vecka 44 genomförde Danmark över 450 000 covid-19-tester i jämförelse med Sverige som under samma tidsperiod klarade av ungefär 190 000 genomförda tester. Sverige har ungefär dubbelt så stor befolkning som Danmark, ändå klarar vårt grannland av att genomföra mer än dubbelt så många covid-19-tester per vecka. Vad beror detta på?
Regeringen har alltid det övergripande politiska ansvaret för hanteringen av en pandemi. Smittspridningen känner inga geografiska gränser. Laboratoriekapaciteten är en avgörande faktor för varför testkapaciteten slår i taket, och den är ett statligt ansvar. Det framgår av överenskommelsen mellan regeringen och Sveriges Kommuner och Regioner.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:
Vilka ytterligare konkreta åtgärder avser ministern att vidta för att se till att Sverige får jämförbar kapacitet med Danmark avseende testning och smittspårning av covid-19-sjuka?