Fråga 2020/21:454 Företagande i glesbygd

av David Lång (SD)

till Finansminister Magdalena Andersson (S)

 

Det flesta nya arbetstillfällen skapas i mindre företag; närmare fyra av fem nya jobb skapas i små och medelstora företag som växer och som därmed behöver nyanställa. Av dessa företag är det stora flertalet verksamma i och kring våra storstäder medan företagsamheten på landsbygden halkar efter. 

Anledningarna till detta är flera. Dels är infrastruktur som exempelvis bredband sämre utbyggd, dels är avstånd och kostnader för transporter avsevärt högre, inte minst på grund av de ständigt eskalerande bränsleskatterna. Till detta kommer det faktum att glesbygden av naturliga skäl oftast har ett mindre kundunderlag på konsumentmarknaden, vilket dessutom försämras ytterligare av den pågående urbaniseringen. 

Skattesystemet i sin helhet är för övrigt anpassat efter städernas förutsättningar. Som exempel kan nämnas arbetsgivaravgifterna. I den statliga offentliga utredningen vid namn Regionala stimulansåtgärder (SOU 2005:68), framställs den tydliga bedömningen att det bästa sättet att åstadkomma en effektiv regional stimulans avseende näringsliv och sysselsättning i glesbygd är att sänka arbetsgivaravgiften för områden som avfolkas. 

Den dåvarande rödgröna regeringen valde dock att i stället höja grundavdraget för boende i dessa områden, vilket senare avskaffades av den borgerliga regeringen. Och nyligen har dessutom innevarande regering valt att åter höja grundavdraget genom en regional skattereduktion till ett försumbart belopp som enligt utomstående expertbedömare inte förväntas ge påtaglig effekt. Min slutsats av detta är att ingen regering hittills haft särskilt höga ambitioner att stärka svensk glesbygd. 

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson: 

 

Vilka åtgärder på skatteområdet har ministern och regeringen för avsikt att vidta för att förbättra företagares villkor i lands- och glesbygd?