av Ann-Sofie Lifvenhage (M)
till Statsrådet Ardalan Shekarabi (S)
Statsministern talade tydligt om för svenska folket vid en presskonferens att ”70-plus-riskgruppen” skulle stanna hemma från jobbet på grund av den ökade risken att bli allvarligt sjuk i corona. Staten skulle ta kostnaden.
Nu nås jag av vittnesuppgifter från vardagen där man i stället för ersättning från Försäkringskassan i form av sökt sjukpeng får kalla handen och står utan ersättning med uppmaningen att överklaga.
Hur kunde det gå så snett? Var det inte så att riskgruppen skulle stanna hemma och få ersättning från staten för detta, för att minimera antalet smittade och minimera risken för en puckel i sjukvården och därtill höga omvårdnadskostnader? Vart ska man vända sig om inte till Försäkringskassan?
Inte vänder väl den svenska regeringen äldre arbetande i riskgrupp ryggen när det väl kommer till kritan?
En företagare som är 70-plus som vänt sig frågande till mig har från en heltidstjänst kunnat arbeta hemifrån med bedömningen 50 procents arbetsnivå och därmed ansökt om ersättning för de resterande 50 procenten upp till sin heltidstjänst. Försäkringskassan nekar ersättning med hänvisning till att man måste vara sjuk för att få sjukpenning. Och statsministern uppmanar riskgruppen att stanna hemma – staten ska ta kostnaden.
Min fråga till statsrådet Ardalan Shekarabi med anledning av detta är:
Vad avser statsrådet att göra för att tydliggöra vad som gäller kring utbetalningarna av ersättning till riskgrupper och för att säkerställa att ersättningen kommer den specifika gruppen till del?