av Markus Wiechel (SD)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
I SVT Aktuellt, tisdagen den 27 juli, kunde svenska folket höra statsepidemiolog Anders Tegnell tona ned riskerna med den ökande smittspridningen hos barn och unga. Han ansåg nämligen inte att de belastade sjukvården nämnvärt.
Det finns naturligtvis flera skäl till att uppröras över detta, men det vittnar återigen om vilken tanke statsepidemiologen tycks ha haft rörande hur vårt samhälle ska möta detta fruktansvärda virus: Nämligen att låta smittan sakta sippra igenom (ett citat från vederbörande från mitten av mars 2020 då han använde en damm som metafor). Trots försök med ändrade formuleringar och raderade mejl har vi sett otaliga exempel där tanken att smittan ska tillåtas ”i lagom dos” lyfts fram. Detta har återkommit i såväl mejl från statsepidemiologen som i uttalanden från högt uppsatta personer i regioner eller läkare vid sjukhus. Att flockimmunitet kunde uppnås med hjälp av smittade barn, var således en tanke som också florerade, där åtskilliga debattörer antydde att detta var en samhällsgrupp som ändå inte blev allvarligt sjuka. En professor vid Linköpings Universitet var öppen med konsekvenserna och skrev i ett mejl från mars 2020 att ”många gamla kommer att dö, men vi anser det är ett rimligare pris”.
Socialministern valde efter många turer att säga att regeringen inte har antagit någon särskild coronastrategi alls. Detta trots att framtagandet av en strategi är ett av de få ansvar socialministern själv sade sig ha i SVT:s Uppdrag granskning, när hon konfronterades efter att återkommande ha skyllt ifrån sig och lagt mycket ansvar på andra aktörer. Det är dock påfallande tydligt att man från regeringens sida har haft en inriktning som stuckit ut rejält ur ett internationellt perspektiv, främst då man struntat i effektiva åtgärder för att pressa smittan i samhället så mycket som möjligt. Internationell forskning och råd från internationella organ fick således stå åt sidan för att istället ge plats åt lösa teorier från personer tillhörande folkhälsomyndighetens inre krets.
Skolstängningar, informationskampanjer och maskanvändning är exempel på några av de mest effektiva restriktionerna för att dämpa smittan enligt Robert-Koch-Institutet i Tyskland som publicerat en studie om just vilka restriktioner som är de mest effektiva mot covid-19. Den svenska regeringen har struntat så gott som alla de effektiva åtgärderna, och beträffande barn har vi knappt sett några riktade restriktioner alls – trots vetskapen om barn som sorgligt nog fått sina liv förstörda efter att ha drabbats av långtidscovid och trots att det finns många exempel på dödsfall även inom denna grupp.
Barnombudsmannen har vidare, efter regeringsuppdrag, släppt en rapport (30 juni 2021) som bekräftade hur barn far illa av covid-19, till följd av såväl egna infektioner som närståendes infektioner. Att skydda barn är därför skäl nog till att Sverige börjar ta smittspridningen bland unga på allvar. Även om de själva smittats men undkommit svår sjukdom eller något symptom på smitta, är risken mycket stor att de omedvetet kan ha smittat närstående. Därtill ökar det risken för mutationer som innebär smitta som är långt svårare att hantera än de mutationer vi ser idag.
Mot bakgrund av detta har flera länder aktivt valt att försöka vaccinera unga ned till 12 år (det finns idag EU-godkända vaccin för dessa). Detta ses som en viktig del i kampen mot viruset i allmänhet och mot en eventuell fjärde våg i synnerhet (till skillnad från Sverige har många även valt att förlänga sina restriktioner när vi nu ser en ökad smittspridning). Från svenskt håll verkar det dock i vanlig ordning vara tyst. Dessutom ser det ut som om vi blir sist även beträffande vaccinering av unga, vilket kan tyckas vara en aning märkligt, då just unga initialt sett sågs av många som just garanten för att till sist uppnå flockimmunitet.
Mot den bakgrunden har jag följande fråga till socialminister Lena Hallengren:
Kan vi förvänta oss att ministern och regeringen verkar för vaccinering mot covid-19 av barn ned till 12 år i syfte att bekämpa smittspridningen och vilken konkreta vetenskapliga fakta är det som ministern baserar beslutet på?