av Eric Palmqvist (SD)
till Statsrådet Mikael Damberg (S)
Inför införandet av femårslicenser för vissa vapentyper beskrevs begränsningen som ett verktyg för att komma åt sådana vapeninnehavare som inte längre har behov av sitt vapen för träning och tävling men ändå valt att behålla det. Detta framgår av proposition 1999/2000:27 En skärpt vapenlagstiftning. Innehavare av helautomatiska vapen och flerskottsenhandsvapen skulle framgent kunna påvisa aktivitet med vapnet för att en förlängning av licensen skulle vara möjlig, och detta är den ordning som tillämpas i dag.
Sedan 2011 gäller att även samlingsvapen omfattas av femårslicenser, detta efter en ny tolkning av regelverket av polisens handläggare. Detta har inte tillkommit genom beslut i Sveriges riksdag. När det gäller samlingsvapen är det emellertid betydligt svårare att motivera det faktiska behovet, då samlingsvapen inte får användas för skjutning. Detta är en omständighet man också tycks ta hänsyn till i propositionen där följande formulering finns att läsa:
”Regeringen anser således att tillstånd att inneha enhandsvapen för flerskott och helautomatiska skjutvapen, som skall användas till skjutning, som huvudregel alltid skall tidsbegränsas.”
Av formuleringen framgår att syftet med lagstiftningen var att tidsbegränsa licenserna för de vapen som används för skytte, ingenting annat.
Trots detta blir det allt vanligare att Polismyndigheten nekar legala vapeninnehavare som innehar samlarvapen förnyade licenser, trots att de i många fall innehaft vapnen under lång tid och utan att de gjort sig skyldiga till några förseelser.
Detta innebär en praxisförändring och att myndigheter valt att omtolka en lagstiftning som inte ändrats sedan den trädde i kraft. Lagstiftning bör vara förutsägbar och tolkas lika så länge inget i lagtexten ändrats. Detta är en viktig princip för att motverka godtycklig myndighetsutövning och rättskipning.
Riksdagen har vid upprepade tillfällen tillkännagett för regeringen att den ska se över möjligheten att helt ta bort femårslicenserna. Detta bör regeringen hörsamma, och då det gäller samlingsvapen är det, mot bakgrund av det som beskrivs ovan, synnerligen angeläget med ett sådant lagförslag från regeringen.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga statsrådet Mikael Damberg:
Hur ser statsrådet på att befintlig lagstiftning omtolkas av myndigheter på ett sätt som i praktiken omöjliggör vapensamlande, och vilka åtgärder avser statsrådet att vidta i syfte att underlätta för dessa legala vapenägare och för att avskaffa femårslicenserna i enlighet med de tillkännagivanden riksdagen riktat till regeringen?