Fråga 2020/21:3259 Hälsan hos personer som utsatts för traumatiska upplevelser i barndomen

av Marléne Lund Kopparklint (M)

till Socialminister Lena Hallengren (S)

 

Adverse Childhood Experiences (ACE) Study är något som alla behöver känna till. Studien gjordes av Dr. Vince Felitti på Kaiser och Dr. Bob Anda på CDC. Tillsammans frågade de 17 500 vuxna om deras historia av exponering för något som de kallade “negativa barndomsupplevelser” eller ACE. De frågade om fysiska, emotionella och sexuella övergrepp, fysisk och emotionell försummelse, föräldrars psykiska sjukdom, beroendeproblematik, fängelse, svåra skilsmässor och våld i hemmet.

CDC-Kaiser ACE-studien, som genomfördes mellan 1995 och 1997, var den första studien som undersökte sambandet mellan motgångar i tidig barndom och negativa livslånga hälsoeffekter. Forskningen fann att de långsiktiga effekterna av ACE:s bestämde framtida hälsorisker, kronisk sjukdom och för tidig död. Individer som hade upplevt flera ACE:s stod också inför högre risker för depression, missbruk, fetma, självmordsförsök, psykiska störningar och andra hälsoproblem. För spädbarn och småbarn som utsätts för ihållande stress kan denna typ av negativa barndomsupplevelser orsaka förändringar i hjärnans struktur, vilket potentiellt skadar deras fysiska, känslomässiga och pedagogiska utveckling långt in i framtiden.

Dr. Nadine Burke Harris, grundare av Center for Youth Wellness och nuvarande kirurggeneral i Kalifornien, hänvisar till att barndomstrauma ökar risken för sju av tio av de främsta dödsorsakerna i USA. I höga doser påverkar det hjärnans utveckling, immunsystemet, hormonella system och till och med hur vårt dna läses och transkriberas. Människor som exponeras i mycket höga doser har tredubbla livstidsrisken för hjärtsjukdomar och lungcancer och en 20-årig skillnad i förväntad livslängd.

Trots denna vetenskap som kan förebygga flera sjukdomar och för tidig död använder sig inte svensk sjukvård av rutinmässig screening eller behandling för att förebygga drastisk påverkan på hälsan hos barn och vuxna som utsatts för traumatiska upplevelser i barndomen.

Med anledning av detta vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:

 

Vilka evidensbaserade åtgärder inom sjukvården ämnar ministern vidta för att förebygga en drastisk påverkan på hälsan hos barn och vuxna som utsatts för flertalet traumatiska upplevelser i barndomen?