av Anders Österberg (S)
till Statsrådet Per Olsson Fridh (MP)
Kriget i Tigray, norra Etiopien, har pågått sedan den 4 november 2020, och den humanitära situationen har blivit alltmer alarmerande. Häromdagen varnade FN:s generalsekreterare för att regionen Tigray i Etiopien står på randen till svält. Där är situationen akut och alarmerande. I andra delar av landet är det kritiskt. FN larmar att hundratusentals människor eller till och med ännu fler riskerar att dö i Tigray på grund av svält. I Somalia dog en kvarts miljon 2011 på grund av svält, och många drar sig till minnes av svälten på 1980-talet i Etiopien där över 1 miljon människor dog.
Då som nu är svälten i Tigray ett resultat av konflikt och krig. Skördar har bränts, jordbruksutrustning har förstörts, djur har slaktats och bönder har förbjudits att bruka jord eller att så. Enligt FN har 90 procent av fjolårets skörd plundrats eller förstörts, och 80 procent av boskapen som bönderna använder för plöjning har plundrats eller slaktats. Detta bäddar för en långsiktig katastrof.
Enligt BBC och al-Jazira (den 8 juni 2021) har svälten redan påbörjats utanför området kring Humera i Tigray. Flera andra områden i Tigray är rödmarkerade (vilket betyder att svält redan förekommer eller är nära förestående) och i andra delar av regionen är det kritiskt när det gäller tillgången till mat och andra nödvändigheter, exempelvis smör och olja. Mer än 1 miljon människor är fortfarande onåbara, nödhjälp når inte fram. Endast Mekele och vissa städer anses vara fullt tillgängliga, enligt OCHA.
När det gäller den övriga humanitära situationen och mänskliga rättigheter i Tigray så har utrikesministern svarat på bland annat följande frågor; (2020/21: 2938, 2642, 2513, 2530, 2432; 2458, 1493) och i interpellationer (2020/21:146, 744). Där har utrikesministern en klar och tydlig linje. Även biståndsministern har uttalat sig på ett tydligt och bra sätt.
I Tigray är situationen akut, men det finns också stora regioner där situationen är kritisk, exempelvis regionerna Afar, Amhara och Somali state och stora delar av Oromo. Även här larmar diasporagrupper om problem med gräshoppor, och bönder kan inte så för kommande år av olika anledningar, däribland torka. När det gäller den politiska situationen i amhararegionen har det ställts ett flertal skriftliga frågor till utrikesdepartementet men inga eller få om den humanitära situationen.
I regionen Benishangul-Gumuz är det svårt att få fram fakta, men enligt FN är situationen troligen kritisk. I Oromia är situationen också kritisk på flera håll; även i båda dessa regioner pågår väpnade konflikter och civilbefolkningen drabbas. I Oromia är det också problem med gräshoppor och torka. Under föregående riksdagsår 2020 handlade två skriftliga frågor om konflikter och om den allmänpolitiska situationen om detta.
I en riksdagsdebatt har det varnats för att det kan uppstå svält i landet och sedan dess har situationen blivit värre.
Svenska regeringen och EU har begärt en humanitär vapenvila och att Eritrea ska lämna Etiopien och troligen kommer det att behövas katastrofhjälp till stora delar av landet under lång tid framöver. FN:s generalsekreterare har varnat för att det inte finns tillräckliga ekonomiska medel att möta krisen. Men genom ökad finansiering ska behoven kunna mötas där hjälpen kan komma fram. Viktigt är också att fortsätta att kräva att humanitär hjälp ska komma fram och inte blockeras eller plundras.
Därför vill jag fråga statsrådet Per Olsson Fridh:
Hur kommer ministern och regeringen att hjälpa till med att lösa och uppmärksamma den akuta nöden men även lösa nöden långsiktigt?