Fråga 2020/21:2959 Integrationsaspekter vid förstörande av patientjournal

av Jonas Andersson i Skellefteå (SD)

till Socialminister Lena Hallengren (S)

 

Journalförstöring är möjlighet till radering av uppgifter i en journal, ett förfarande som en enskild person kan ansöka om i det fall man anser att behov föreligger. Sedan 2013 är det Inspektionen för vård och omsorg (IVO) som fattar beslut i sådan ärenden, då man övertog uppgiften från Socialstyrelsen.

Man kan anta att personer som vill radera uppgifter ur sin journal med största sannolikhet gör detta av integritetsskäl. Man vill helt enkelt inte att myndigheter ska ha tillgång till personliga uppgifter som man själv upplever vara av känslig karaktär.

När en ansökan om journalförstöring görs i dag till IVO gäller följande enligt rapport RUT 2021:516:

”För det fall IVO fattar beslut om att en patientjournal helt eller delvis ska förstöras, så innebär detta att utöver originalhandlingarna ska även kopior och avskrifter m.m. förstöras oavsett var dessa förvaras. Rent praktiskt så skickar IVO i dessa fall beslutet om journalförstöring till både vårdgivaren och sökanden. När vårdgivaren har verkställt beslutet får både IVO och sökanden en bekräftelse på att det är utfört. När IVO får vetskap om att journalförstöringen är utförd förstör även IVO sina kopior. Därefter finns uppgifterna inte kvar. Om ansökan om journalförstöring i stället avslås, finns inget rättsligt stöd för myndigheten enligt patientdatalagen att förstöra eller ta bort uppgifter i de handlingar som inkommit i ärendet.”

I regel gäller att handlingar som förvaras på en myndighet och är inkomna dit blir allmänna handlingar, och de ska vanligtvis arkiveras.

När det gäller ärenden där IVO fattar beslut om att en journal helt ska förstöras raderas alla kopior hos såväl vårdgivare som IVO. När det gäller ärenden där IVO fattar beslut om att delar av en journal ska förstöras verkar läget något mer oklart. Att de delar som ska förstöras även raderas hos IVO verkar tydligt; däremot verkar det inte lika klart huruvida resten av journalen raderas eller om den anses som allmän handling och ska sparas.

Den största problematiken gäller dock gruppen ärenden där IVO avslår ansökan om journalförstöring. Här finns då enligt myndigheten inget rättsligt stöd för att förstöra eller ta bort uppgifter i de handlingar som inkommit i ärendet, samtidigt som journalen anses som offentlig handling, vilket innebär att en kopia ska arkiveras även hos IVO.

Detta innebär i praktiken att en enskild medborgare som ansöker om journalförstöring av upplevt känsliga uppgifter och får avslag på den ansökan nu i stället har hela sin journal hos två olika myndigheter i stället för en. För den som är rädd om sin integritet och har ansökt hos IVO om journalförstöring utifrån en vilja att radera uppgifter man själv anser känsliga kan detta upplevas som en dubbel bestraffning.

Jag vill därför fråga socialminister Lena Hallengren:

 

Avser ministern med anledning av ovanstående att agera på något sätt för att skydda integriteten hos personer som ansökt om journalförstöring men fått avslag på ansökan, och i så fall hur?