av Håkan Svenneling (V)
till Utrikesminister Ann Linde (S)
Utifrån en specifik geopolitisk situation har Turkiets agerande under lång tid lett till vattenbrist i Rojava. Det har skett med anledning av en medveten långsiktig strategi från Turkiet att skada och utöva makt över kurder i framför allt nordöstra Syrien, men även Irak. På senare tid har kontrollen av vatten intensifierats och är nu på väg att leda till en humanitär kris.
Floderna Eufrat och Tigris rinner från Turkiet in till Syrien och Irak, för att till slut nå Persiska viken. Genom ett infrastrukturprojekt kallat GAP (Güneydoğu Anadolu Projesi) har den turkiska regeringen byggt 22 dammar som kontrollerar vattenflödet. Turkiet kontrollerar nu omkring 90 procent av vattnet i Eufrat och 44 procent av vattnet i Tigris som rinner in till Syrien och Irak.
Bristen på vatten påverkar Rojava på många sätt. Det gäller exempelvis färskvatten att dricka, vatten till jordbruk och fiske och vatten till kraftverk som producerar elektricitet till en stor mängd människor. Således har det en negativ påverkan både akut på människor och på den ekonomiska utvecklingen. Detta är ett krig om vatten som riskerar att hamna i skymundan då dess processer är invävda i komplexa geopolitiska sammanhang.
Turkiet agerar aktivt för att förhindra att stora mängder färskvatten rinner in till Rojava och bortser helt från avtal från 1987 om den minimimängd vatten som ska garanteras. Det får konsekvenser för miljontals människor och försvårar deras möjligheter att försörja sig.
Med anledning av detta vill jag fråga utrikesminister Ann Linde:
Avser ministern att vidta några åtgärder för att säkerställa vattentillgången i Rojava?