av Mattias Karlsson i Luleå (M)
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
Regeringens skatt på plastbärkassar infördes den 1 maj förra året. Skattskyldig är den som tillverkar plastbärkassar, den som för in eller tar emot plastbärkassar från annat EU-land och den som importerar plastbärkassar. Skatten var tänkt att omfatta plastbärkassar som är avsedda att tillhandahållas konsumenter för att de ska kunna packa eller bära varor och som inte är avsedda för varaktigt bruk. Undantaget från beskattning i lagstiftningen avser plastbärkassar avsedda för varaktigt bruk och gäller påsar som har ett syfte att återanvändas ett flertal gånger.
Helsingborgföretaget Gaia Biomaterials AB har utvecklat påsar som är nedbrytningsbara och kan användas upp till 50 gånger. Påsen består av det egenutvecklade materialet Biodolomer, vilket är en sammansättning av flera förnybara råvaror som tillverkas i företagets fabrik. Påsen ger inte heller upphov till mikroplaster. Under utvecklingen av Biodolomer har Gaia ingått som projektpartner i EU:s miljöprogram Life, som ger bidrag till miljö- och klimatåtgärder inom EU.
Det statliga forskningsinstitutet RISE har testat platsbärkassen och godkänt den som flergångsbärkasse.
Högsta förvaltningsrätten har nu i en dom slagit fast en tidigare dom i Skatterättsnämnden och anser att Gaiakassen är skattskyldig. Enligt domen innebär det faktum att kassen till utseendet inte skiljer sig från ”typiska plastkassar” att den inte är avsedd för varaktigt bruk. Detta innebär att man i bedömningen och tolkningen av lagstiftningen går mer på utseende än funktion.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson:
Vilken analys ligger till grund för att en platsbärkasse kan kvalificera sig som miljöskattskattningsbar, när miljöaspekten inte beaktas vid bedömningen om skattskyldighet?