av Lars Andersson (SD)
till Statsrådet Märta Stenevi (MP)
Efter det att fem kvinnor mördats på mindre än tre veckor av män som de haft en nära relation med har frågan om mäns våld mot kvinnor rönt mycket uppmärksamhet i medierna den senaste tiden.
Statsrådet Märta Stenevi har uttalat sig i ärendet vid ett flertal tillfällen och har även bjudit in till partiledarsamtal för att diskutera detta viktiga ämne. Förhoppningsvis leder dessa samtal till en rad förändringar inklusive straffskärpningar. Tyvärr kan jag konstatera att statsrådets partikamrater var motståndare till sådana så sent som förra året.
Ett av statsrådets uttalanden lyder, och jag citerar: ”För att långsiktigt stoppa våldet måste vi bryta de destruktiva mansnormer som gör att pojkar växer upp till män som slår”. Vidare uttryckte statsrådet: ”Det är någonting som är djupt, djupt fel i att vi 2021 fortfarande lyckas fostra så många män och pojkar att slå och misshandla och i de värsta fallen döda sina närstående, sina partners. Det är också en normfråga som vi behöver ta i en gång för alla, för det måste vara stopp på mäns våld mot kvinnor nu”.
Att det existerar destruktiva och våldsamma ”mansnormer” inom olika och enskilda subkulturer i världen är onekligen sant. Det gäller inte minst inom ideologier där det är helt normalt med månggiften, barnäktenskap, könsskillnader vad gäller arvsrätt, hederskultur och så vidare, men jag ifrågasätter om detta är normer i just Sverige, eller bredare sett, i västvärlden.
Jag kan inte erinra mig att mina föräldrar fostrade mig att slå min partner eller andra kvinnor, ej heller att bruka våld mot andra män. Mina personliga upplevelser har snarare varit de exakt motsatta. Jag har heller aldrig observerat att min egen far brukade våld, och detsamma gäller mina systrars partners i livet. Som pappa till tre döttrar är jag angelägen om att inte missa några av dessa våldsamma ”normsignaler” i samhället och vill därför få ett förtydligande till stånd.
Kommentarerna från statsrådet drog alla män i Sverige över en kam vilket oroar mig. Om man tittar på brottsstatistiken i vårt land gällande dessa typer av brott så finns det absolut enskilda exempel från precis alla samhällsskikt, åldrar och bakgrund, men även en till synes överrepresentation från vissa grupper med en annan ideologisk bakgrund och trosbekännelse. Inte minst från geografiska områden som de senaste decennierna utgjort en stor del av Sveriges invandring; en invandring som statsrådet inte bara står bakom, utan även vill öka.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga statsrådet Märta Stenevi:
Kan statsrådet specificera och konkretisera mer precist vilka de mansnormer är som fostrar män att slå och misshandla sina närstående, och har statsrådet för avsikt att vidta några åtgärder med anledning av sitt uttalande?