av Per Lodenius (C)
till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)
Transportstyrelsen har ansvaret för den så kallade ursprungskontrollen, med vilket avses dokumentkontroll av ett fordons ursprung när det ska genomgå registreringsbesiktning. Kontrollen regleras huvudsakligen genom förordning 2019:383, Transportstyrelsens föreskrifter 2015:63 och, på den inre marknaden, rådets direktiv 1999/37/EG. Ett fordon får i dag endast godkännas om dess ursprung med säkerhet kan fastställas. Transportstyrelsen kräver numera genom en etablerad praxis att det till en ansökan ska bifogas registreringsbevis i original oavsett fordonets ursprung eller historik.
Konsekvensen för äldre och historiska fordon som funnits i Sverige eller importerats blir att ansökningar avslås om registreringsdokument inte finns. Det sker trots att förordningen anger att fordonets identitet vid ursprungskontrollen ska kontrolleras med utgångspunkt i tidigare registrering, fordonsidentifieringsnummer eller annan märkning för identifiering. Det finns således möjlighet att tillämpa andra identifieringsgrunder är registreringsdokument för fordon där sådana av uppenbara skäl inte finns tillgängliga.
Transporstyrelsens praxis skapar en stor oro bland många fordonsägare som ofta i kombination med åratal av arbete och forskning renoverar, restaurerar och bygger upp det fordonshistoriska kulturarvet, som exempelvis motorcyklar, bilar och släpvagnar. En oro som handlar om att fordonet inte kommer att tillåtas användas i sin rätta kulturarvsmiljö, på vägen. Detta på grund av rådande praxis hos beslutande myndighet.
Med anledning av detta vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:
Vad avser ministern att göra för att de fordon där registreringsdokument inte med rimliga medel går att frambringa, ofta för att de helt enkelt inte längre existerar, ska kunna godkännas vid ursprungskontrollen?