av Fredrik Lundh Sammeli (S)
till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)
I Norrbotten går industrin för högvarv. Samtidigt riktas världens blickar mot länet, för det är hemma hos oss som industrins omställning till hållbar och klimatneutral produktion kommer att ske först. Näringslivet har aviserat investeringar på tusentals miljarder de kommande decennierna i fossilfri gruvbrytning och ståltillverkning. Det finns också en växande skogsnäring, omfattande forsknings-, test- och innovationsverksamhet och en besöksnäring i explosionsartad tillväxt, som förvisso tagit stryk av pandemin men som kan förväntas fortsätta växa därefter. Växande näringar som har stora behov av en vidgad arbetsmarknadsregion.
Både näringsliv och människor i Norrbotten har länge behövt en bättre fungerande infrastruktur, och de investeringar i industrins omställning som aviserats den senaste tiden förstärker det behovet. Investeringar i dubbelspår på Malmbanan, dubbelspår Luleå–Boden, en färdigbyggd Norrbotniabana, en djupare farled i Luleå hamn, en trafiksäker E10 och, inte minst, bättre vägar där det är som glesast mellan husen är några exempel på infrastrukturbehov i Norrbotten. Vi har också en unik möjlighet att genom investeringar i gränsöverskridande järnvägstrafik mot Finland knyta ihop vår infrastruktur i Norden och möjliggöra nya transportvägar för både gods och persontrafik.
Den 16 april i år presenterade regeringen infrastrukturpropositionen. Den anger en ram på 876 miljarder till infrastruktur det närmaste decenniet, vilket gör den historisk. Det är ambitiöst. Den kommer att möjliggöra byggande av nya stambanor och ökade investeringar i alla transportslag.
Men jag vill fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:
Hur kommer infrastrukturpropositionen att gynna infrastrukturen i Norrbotten och norra Sverige?