av Markus Wiechel (SD)
till Utrikesminister Ann Linde (S)
I Belarus ser vi fortsatt massrättegångar och grova kränkningar av fundamentala mänskliga fri- och rättigheter. Som exempel såg vi nyligen hur 70 människor åtalats och dömts till bland annat fängelse efter att ha dansat ringdans i en gatukorsning i september 2020. I ett annat mål anklagas 14 människor som protesterat mot valfusket för våld mot tjänsteman efter att de blivit jagade och misshandlade av kravallpolis under valnatten. Vidare ser vi hur en ny lag ger före detta anställda i landets säkerhetsstyrkor ett så kallat snabbspår till att få advokatlicens samtidigt som privata advokatbyråer avskaffas helt.
Från och med den 19 april återupptar USA tydliga sanktioner mot nio statliga bolag i oljeindustrin. Inom 45 dagar från den dagen ska dessutom all handel med dessa företag stoppas. USA agerar med andra ord kraftfullt, och helt i linje med vad den demokratiska oppositionen i landet önskar.
I en interpellationsdebatt den 6 april svarade utrikesminister Ann Linde på frågor om just utökade sanktioner mot Belarus. Hon klargjorde sin tro på ett enigt och principfast EU-agerande, och hänvisade till att utrikesrådet den 22 februari resulterade i att EU uttryckte beredskap för utökade sanktioner – något som utrikesministern anser vara befogat.
Det är självfallet glädjande att utrikesministern delar undertecknads syn på ett behov av skarpare sanktioner, men som vi alla vet fungerar EU-maskineriet långsamt då byråkratin måste ha sin gång. Samtidigt hänvisar utrikesministern kontinuerligt till att Sverige inte har några egna möjligheter till sanktioner, just på grund av att vi saknar den lagstiftning som krävs. Som bekant är detta något Sverigedemokraterna i många år har velat ändra på. Även om möjligheten till denna lagstiftning finns måste den dock inte användas.
Med anledning av detta vill jag fråga utrikesminister Ann Linde:
Anser ministern att det aldrig kan finnas skäl till att använda sig av nationella Magnitskijsanktioner, eller varför möjliggör inte regeringen för en sådan lagstiftning i förebyggande syfte?