av Mikael Eskilandersson (SD)
till Statsrådet Märta Stenevi (MP)
Det är av vikt att alla barn i Sverige har rättigheter att göra sig hörda och har de rättigheter som vi gemensamt bestämt ska gälla för invånare. I de fall rättigheter uteblir ska det åtgärdas. Om rättigheter kränks ska det vara möjligt att få sin sak prövad.
För barn fungerar klagorätten och processerna för att göra sig hörda inte alltid i Sverige. Det hölls i december 2020 en konferens på temat Tillsammans för barnens bästa, arrangerad av Myndigheten för föräldrarätt och föräldraskapsstöd. Där togs det upp att processer och metoder för att barn ska kunna göra sig hörda utarbetas på vissa håll i landet. Det noterades även att det är negativt att det inte sker på flera håll i Sverige och att variationerna i allt högre grad kommer att innebära ojämlika förhållanden för barn i landet.
Unicef tar upp att det brister både i lagstiftning och i praxis i Sverige gällande barns rättigheter. Organisationen förordar det tredje tilläggsprotokollet, TP3, som ett verktyg som ger barn en individuell klagorätt i de fall möjligheten inte ges i det egna landet.
Detta bör dock utgöra ett sista alternativ. Det bästa är att processerna för att göra sig hörd och för att utöva klagorätt finns nära, i det egna landet, där de konkreta rättigheterna kan ges.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Märta Stenevi:
Hur och när ska statsrådet tillse att barns individuella klagorätt tillämpas i Sverige?