av Marléne Lund Kopparklint (M)
till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
I Sverige finns en vedertagen syn att när man har avtjänat ett straff har man betalat sin skuld till samhället och att uppgifterna som finns i brottsregistret bör gallras ut efter en tid. Detta är rimligt eftersom många kriminella bryter med sitt gamla liv och förtjänar ytterligare en chans.
När det gäller grova sexualbrott finns det skäl att vara mer aktsam och vidta åtgärder som innebär efterföljder efter avtjänat straff. Sexualbrott mot barn är mer komplicerade eftersom det handlar om ett beteende, och tittar man på upprepade överfallsvåldtäkter är återfallsrisken hög. Detta uttalade sig Mats Dernevik, forskningschef vid Kumlaanstalten, om i Corren den 17 mars 2009: ”Tittar man på dem som begår överfallsvåldtäkter och har flera sådana domar är återfallsrisken mycket, mycket hög. Ju mer avvikande man är i sitt sexuella preferensmönster desto större är återfallsrisken. Inslag av sadism ökar också risken för återfall.”
Även Niklas Långström, forskare och analytiker vid Rättsmedicinalverket samt forskare vid Karolinska institutet, uttalade i ett inslag i Ekot från 2018 att risken för återfall varierar. Bland de förövare som förgripit sig på flera barn eller barn som finns utanför deras bekantskapskrets är återfallsrisken högre. Han pekar också på att pedofili troligtvis är en medfödd läggning, att det handlar om att lära sig hantera sin sexualitet så att den inte skadar andra. I samma inslag säger Ewa Thored, utredare vid gruppen för it-baserade sexualbrott mot barn, att det vore alla utredares dröm att i framtiden få möjlighet att övervaka återfallsförbrytare.
Enligt preliminär statistik från Brottsförebyggande rådet (Brå) över anmälda barnpornografibrott under förra året ökade de med 57 procent i jämförelse med 2019. Under en 20-årsperiod har dessa brott blivit mer än åtta gånger så vanliga. Även anmälningarna som gällde utnyttjande av barn för sexuell posering ökade med 45 procent 2019, och anmälda våldtäkter mot barn ökade förra året med hela 16 procent.
Samhället måste börja sätta barnen i främsta rummet gällande dessa frågor, långt framför förövarperspektivet. Barnets rättighet att inte utsättas för risken att konfronteras med pedofiler som dömts för grova sexualbrott mot barn ska alltid väga tyngre än pedofilens rätt att söka arbete, ideella uppdrag eller utbildning där målgruppen är barn. En person som en arbetsgivare vill rekrytera till ett jobb eller uppdrag som innefattar arbete med barn ska inte tidigare ha varit dömd för pedofilbrott.
Det som beskrivs ovan är en fruktansvärd utveckling som måste stoppas, och det måste till fler åtgärder.
Med anledning av detta vill jag fråga justitie- och migrationsminister Morgan Johansson:
Hur ser ministern på möjligheterna att utreda om det går att införa ett förbud för arbetsgivare inom de yrken som innefattar barn att anställa en tidigare dömd sexualförbrytare?