Fråga 2020/21:1937 EU:s gemensamma jordbrukspolitik och biologisk mångfald

av Nina Lundström (L)

till Statsrådet Jennie Nilsson (S)

 

Biologisk mångfald är helt avgörande för funktionen och stabiliteten i våra ekosystem. Men den biologiska mångfalden minskar världen över, och intensivjordbruket har visat sig vara en av huvudorsakerna till att vi ser en negativ trend, till exempel genom förlusten av både insekter och fåglar.

En bred internationell studie, i vilken forskare från Lunds universitet har deltagit, visar att mindre åkrar och en större variation av grödor ger goda effekter på den biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet. Studien är geografiskt omfattande. Den har genomförts i åtta regioner i Europa och Kanada. Heterogen odling påvisas leda till större biologisk mångfald. Det gällde för alla de inventerade artgrupperna, inklusive vilda växter, vilda bin och humlor, blomflugor, fjärilar fåglar och andra arter. Mindre åkrar med en mångfald av grödor ger möjlighet att bevara och återställa den biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet.

Dessa forskningsrön bör vara intressanta att beakta i reformeringen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik. En minskning av den genomsnittliga storleken på odlade fält och en högre mångfald av grödor kan bidra till att bevara en stor biologisk mångfald och en god jordbruksproduktion. Olika typer av grödor erbjuder livsmiljöer för olika arter. För att få en god lönsamhet i jordbruket i dag krävs ofta stora åkrar med samma gröda.  En blandning av grödor kan bidra till bättre produktivitet då en större biologisk mångfald kan leda till ökad pollinering. EU-kommissionen menar att ekologiskt jordbruk måste vidareutvecklas, och kommissionen arbetar för att den areal som används för ekologiskt jordbruk i EU ska öka så att 25 procent av den odlade arealen används för ekologiskt jordbruk 2030.

Ekologisk odling brukar anges vara lösningen för att åstadkomma en ökad biologisk mångfald. Forskning visar dock att det finns flera sätt att utveckla jordbruket och kombinera stor biologisk mångfald med matproduktion. Detta bör beaktas i utformningen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik och i de nationella regelverken. Målet bör vara att EU:s gemensamma jordbrukspolitik möjliggör olika metoder att bruka jorden som ökar den biologiska mångfalden och som samtidigt kan bidra till effektivitet i jordbruket.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Jennie Nilsson:

 

Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att Sverige ska bli pådrivande inom EU-samarbetet för att den gemensamma jordbrukspolitiken ska möjliggöra olika metoder som gynnar den biologiska mångfalden inom jordbruket?