av Niels Paarup-Petersen (C)
till Statsrådet Mikael Damberg (S)
På grund av covid-19 har en lång rad nödvändiga restriktioner för Sveriges invånare och företagare införts. Ska restriktionerna ha effekt och följas måste de dock vara logiska och rimliga. Så är inte alltid fallet.
Till exempel får en fotbollsstadion som Malmö FF:s med plats för 24 000 åskådare ta in 50 personer. En biograf med plats för 500 personer får ta in över 200 personer. Uefa rekommenderar att en gräns sätts på 30 procent av åskådarkapaciteten på arenor. Regeringen har valt noll procent. I stadions restaurang 1910, med plats för 2 000 sittande gäster, kan MFF enkelt ta in minst 500 personer med rådande regelverk. Samtidigt får de inte ta mer än 50 personer på andra sidan väggen inne i stadion med en kapacitet på 20 500 sittande personer.
Besökare på Malmö Arena ska skiljas från varandra beroende på om de ska till restaurangen, logen eller läktaren vid Malmö Redhawks matcher. Logebesökare får inte lämna logen och sätta sig på plats utanför som kan anses som en del av läktaren. I så fall ska dessa besökare i stället räknas in i numerären för offentlig tillställning. För de loger som inte hyrs ut på årsbasis och dit biljetter säljs ingår dessa besökare i den offentliga tillställningen även när de är i logen. Och alla som äter i arenans restaurang ska räknas som om de sitter på läktaren – även om de inte sitter där.
När jag själv spelar korpenfotboll med FC Möllan i Malmö finns inga begränsningar för hur många som får kolla på matchen. Samma gäller när barn och ungdomar spelar matcher inom SvFF och där står det ofta mer än 50 föräldrar och andra familjemedlemmar och tittar på matchen – utan att det är ett problem.
Folkhälsomyndigheten har inte krävt dessa snåriga regler. Det är regeringen som har valt att det ska vara så.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Mikael Damberg:
Anser ministern att denna diskriminering av arenor, hotell och närliggande branscher är skälig och logisk, och vidtar statsrådet annars några åtgärder?