av Nina Lundström (L)
till Statsrådet Jennie Nilsson (S)
Skarven har stora negativa konsekvenser för miljön lokalt på öar. Den har också en betydande påverkan på fiskbestånden. I Stockholms skärgård finns cirka 6 700 bon och 35 000 skarvar. Länsstyrelserna ansvarar för att utfärda skyddsjakt på skarv, och i förvaltningsplanen anges att antalet bon ska halveras. Andra metoder för att minska bestånden än skyddsjakt har inte fått genomslag nationellt.
En sådan annan metod är oljering, vilken innebär att man doppar äggen i paraffinolja. Genom att lämna ett ägg per bo obehandlat undviker man att skarvarna lägger nya ägg. En annan metod för att behandla ägg är prickning. Då sticker man en tunn nål genom ägget för att avstanna utvecklingen. Prickning har väckt debatt och har ifrågasatts, och frågan är om det är en möjlig metod.
Öar där skarven etablerar sig skadas svårt av fåglarna. Grönska och träd dör. Den biologiska mångfalden begränsas när de stora skarvkolonierna tar över. Utbredningen av skarv påverkar grönstrukturen på redan karga öar, där skarven också tränger undan annan sjöfågel och konsumerar stora mängder fisk. Skyddsjakt, och andra åtgärder, behövs för att en rimlig förvaltning ska kunna ske av de växande skarvpopulationerna.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Jennie Nilsson:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att kompletterande typer av åtgärder ska vara möjliga att vidta i hela landet, där skarv förekommer, för att minska skarvpopulationen?