av Clara Aranda (SD)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
Uppmärksamhets- och hyperaktivitetsproblem (adhd), autism, Aspergers syndrom och Tourettes syndrom kallas i Sverige samlat för neuropsykiatriska tillstånd, alternativt neuropsykiatriska funktionshinder, NPF. I den här gruppen ingår oftast specifika och generella inlärningsstörningar. Psykiatrin diagnostiserar i vanliga fall neuropsykiatriska tillstånd. Tillståndet behöver inte innebära lidande hos individen för att kunna klassas som en sjukdom eller en störning. NPF innebär således en förhöjd risk för sårbarhet när det kommer till att utveckla andra psykiska symtom.
Under de senaste åren har efterfrågan på den här typen av utredningar ökat markant. Långa köer och lång väntan på diagnos är därför ett aktuellt problem på flera av landets psykiatriska mottagningar. I en situation där vårdens resurser inte räcker till finns det en övervägande risk för att utredningar av intellektuella funktioner rationaliseras bort, i syfte att effektivisera utredningsprocessen.
Snäva tidsramar inom psykiatrin kan leda till konsekvenser, till exempel att effektiv behandling uteblir och att felaktig medicinering sätts in, vilket i sin tur kan innebära oönskade komplikationer. Långa väntetider för utredning kan likaså leda till att barn och ungdomar med särskilda behov inte får möjlighet till rätt hjälpmedel i skolan, och att behovsstyrda anpassningar därmed inte aktualiseras i skolmiljön. Generella svårigheter och icke-patologiska utmaningar kan också komma att bedömas som funktionsnedsättning på grund av tidsbrist, vilket också är en allvarlig påföljd.
Det finns således behov av att säkerställa att de neuropsykiatriska utredningarna håller en likvärdig kvalitet nationell, för att motverka ojämlikhet och försämringar av utredningsprocessen vid utredning av neuropsykiatriska funktionshinder.
Med anledning av detta vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:
Avser ministern att verka för en standardiserad utredningsprocess som kan säkerställa kvalificerade utredningsinsatser vid diagnostisering av neuropsykiatriska funktionshinder?