av Tobias Andersson (SD)
till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
I samband med den nyss släppta dokumentärserien, Estonia – Fyndet som ändrar, har det på allvar blossat upp en debatt om vad som egentligen skedde när Estonia förliste den 28 september 1994. Detta eftersom att man i dokumentären visar videomaterial på ett, sedan tidigare okänt, stort hål som tycks ha orsakats av en kraftig yttre krock.
Som svar på detta svarade en pressad Stefan Löfven i TV4 den 30 september 2020 att ”Sverige ljuger inte om Estonias förlisning”. Det får vi naturligtvis verkligen hoppas att Sverige inte gör, varken i dag, vid förlisningen eller i samband med att denna utretts. Vidare i intervjun lastade Löfven över ansvaret på expertmyndigheterna – ett tillvägagångssätt som blivit alltför välkänt under pandemin. I intervjun gav Löfven inga tydliga svar förutom ett klart nej på frågan om han kan tänka sig att ändra gravfridslagen för att möjliggöra nya dykningar.
Detta nej riskerar naturligtvis att generera vind i seglen för alla dem som alltid misstänkt att hela sanningen aldrig avslöjades om hur och varför Estonia sjönk som hon gjorde. Den skaran består av allt från inbitna konspirationsteoretiker till överlevare och experter. Estlands före detta statsåklagare och tidigare ordförande i den estniska regeringens utredning av Estoniakatastrofen har till estniska medier kommunicerat att han finner det sannolikt att Estonia kolliderade med en svensk ubåt.
Precis som statsministern anser jag att de nya uppgifterna måste granskas och att en fördjupad diskussion måste ske med övriga berörda stater – av vilka Estland redan uttryckt stöd för en ny utredning. Till skillnad från statsministern säger jag dock inte blankt nej till att ändra gravfridslagen och därigenom kraftigt begränsa möjligheterna för en ny utredning. Tvärtom finner jag det märkligt att under inga omständigheter vara öppen för att omvärdera gravfridslagen.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga justitie- och migrationsminister Morgan Johansson följande:
Ämnar ministern verka för att ändra, alternativt ge ett undantag från, gravfridslagen med anledning av de nya uppgifterna, och vilka åtgärder ämnar ministern och regeringen vidta för att undersöka de nya uppgifterna vidare?