av Markus Wiechel (SD)
till Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP)
Sveriges bidrag till FN med dess olika organ har de senaste åren ökat dramatiskt, och 2019 handlade det om totalt 17,7 miljarder skattekronor – på två mandatperioder, åtta år, innebär det en fördubbling av stödet. Om vi jämför med andra OECD-länder är det lätt att förvånas än mer. Sverige är nämligen totalt sett det fjärde största givarlandet till FN, och bara USA, Tyskland och Storbritannien bidrar i dag med en större summa än Sverige.
Även som en varm anhängare av ett generöst internationellt bistånd bör man fundera över rimligheten med detta, inte minst då det krävs en god kontroll så att vi vet att pengarna används effektivt och så som det är tänkt. Genom att dessa slussas in i FN:s olika organ minskar möjligheten till insyn, och vi tappar även chansen att kunna påverka hur medlen används.
Av Sveriges totala bistånd på ungefär 47 miljarder kronor går totalt cirka 25 miljarder genom multilaterala organisationer. Det innebär att mer än hälften av pengarna blir svåra att kontrollera.
Mot bakgrund av detta önskas miljö- och klimatminister Isabella Lövin svara på följande fråga:
Hur kommer det sig att en så stor del av det svenska biståndet slussas till multilaterala organisationer, och ser ministern något problem med detta mot bakgrund av att man önskar en hög grad av transparens?