av Anders Åkesson (C)
till Statsrådet Anders Ygeman (S)
I snitt sker det fem avbrott i markförlagda it- och telekomnät (fibernät), ofta på grund av grävarbeten, varje dag året om i vårt land. De tjänster och funktioner som distribueras i dessa fibernät är viktiga och blir allt viktigare för människor och det samhälle vi lever i. Det märks och hörs på den frustration människor och organisationer ger uttryck för när de digitala tjänsterna försvinner och felavhjälpning dröjer.
En iakttagelse jag gjort, och som statsrådet gärna får kommentera, är att ju mer perifert störningen på fibernätet sker, desto längre tid tar felavhjälpningen. Det finns givetvis en logik i att ju mer massivt avbrottet är, ju fler människor och samhällsstrukturer som berörs, desto större är trycket på att få felet avhjälpt samt att perifera avbrott kan ta längre tid att avhjälpa på grund av avstånd etcetera. Men sett ur den enskilda människans/organisationens perspektiv är det ju samma elände oavsett var i nätet man har sin accesspunkt.
Om vi jämför nätet för it och telekom med nätet för eldistribution finns det en stor skillnad avseende vad som händer vid längre avbrott. Ganska snart efter stormarna Gudrun och Per fick elnätsägarna krav på sig att ersätta sina kunder för bortfall av elkraft. Effekten av dessa och andra stormar var givetvis mer massiva avseende skador på samhällsinfrastruktur än vad enstaka kabelavbrott på grund av avgrävning är, men likväl skapades med hjälp av den avbrottsersättning som lagstiftades fram ett starkt ekonomiskt incitament för elnätsägare att alltid säkerställa högsta möjliga tillgänglighet till sina respektive elnät. Något motsvarande lagstadgat krav på tillgänglighet kopplat till avbrottsersättning gentemot kund finns såvitt jag förstår inte i dag avseende landets nätägare för it och telekom.
Vid upprepad försumlighet hos nätägare med att säkra leveranser av kundernas tjänster i sina nät har PTS i dag möjlighet att starta ett tillsynsärende avseende den specifika operatören, men något starkt och omedelbart ekonomiskt incitament torde inte finnas.
Min fråga till statsrådet Anders Ygeman blir:
Delar statsrådet min bild av att det i dag inte finns tillräckligt starka incitament för nätägaren att upprätthålla hög tillgänglighet också i it- och telekomnätens mer perifera delar, och vilka åtgärder vidtar statsrådet i så fall?