av Hans Wallmark (M)
till Utrikesminister Ann Linde (S)
Från Iran meddelas att parlamentet ställt sig bakom en lag som ger presidenten i uppdrag att se till att ansvarig myndighet påbörjar arbetet med att öka anrikningsgraden av landets uran till 20 procent. Kärnenergiorganet IAEA har informerats. Detta står i strid med det internationella avtal som tecknats, JCPOA. Enligt den överenskommelsen från 2015 åtar sig Iran att hålla sig till en anrikningsgrad på högst 3,67 procent. Efter att president Trump meddelade att USA lämnar JCPOA har Iran fattat ensidigt beslut om en ökning till 4,5 procent. Och nu aviseras 20 procent. Detta förutsätter också tillgång till fler kvalificerade centrifuger. Lagen medger även att Iran frånträder det som uppges vara den självpåtagna förpliktelsen att följa icke-spridningsavtalets tilläggsprotokoll (Non-Proliferation Treaty – NPT).
Från IAEA:s sida har tidigare framgått vikten av att Iran följer vad som överenskommits: ”It is essential that Iran fully implements its nuclear-related commitments under the Joint Comprehensive Plan of Action (JCPOA).” Det är således allvarliga besked från Teheran, inte minst med anledning av att den tillträdande presidenten Joe Biden intagit en mer positiv syn till JCPOA än Donald Trump. Men det förutsätter att det finns en överenskommelse värd namnet att rädda. Beskedet från Iran kan också skapa ytterligare turbulens i regionen, då flera länder i närheten ger uttryck för en välgrundad oro för de risker och hot det iranska kärnvapenprogrammet utgör.
Med anledning av detta önskar jag fråga utrikesminister Ann Linde:
Hur kommer ministern att agera för att Sverige, ensamt eller tillsammans med övriga EU-länder, ska understryka det stora allvaret i Irans ambition att öka anrikningsgraden på landets uran och frångå NPT:s tilläggsprotokoll – allt med sammantaget ökad risk för turbulens i regionen?