av Anders W Jonsson (C)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
Riksdagen fattade 2017 beslut om att göra lagändringar för att möjliggöra en koncentration av den högspecialiserade vården.
I betänkande 2017/18:SoU18 valde socialutskottet att föreslå två tillkännagivanden. Regeringen uppmanades att ge den myndighet som regeringen utser i uppdrag att säkerställa patientsäkerheten också när det gäller den akuta vården i alla regioner. Regeringen uppmanades även att regelbundet följa upp den nya beslutsprocessen för den nationella högspecialiserade vården.
Utifrån de 18 hittills fattade besluten kan man konstatera att 17 inneburit att tillståndet gått till en av de tre storstadsregionerna. Endast behandling av svåra brännskador, som ska handläggas i Linköping eller Uppsala, har ej hamnat i en storstadsregion.
Det är uppenbart utifrån de hittills fattade besluten att utskottets farhågor håller på att besannas. På kort sikt kommer koncentrationen att innebära att vissa delar av akutsjukvården på de mindre regionsjukhusen kommer att sakna vissa kompetenser och resurser.
På längre sikt kommer även viss universitetssjukvård som inte har samma befolkningsunderlag och aktuell kapacitet som de tre största sjukvårdsregionerna att vara mindre attraktiv för vissa nyckelkompetenser och därmed få problem att upprätthålla kritisk nivå avseende standard för universitetssjukvårdens tre uppgifter: hälso- och sjukvård, forskning samt utbildning.
Med anledning av detta vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:
Vilka förändringar av regelverket kring högspecialiserad sjukvård kommer ministern att föreslå för att inte Umeå, Örebro, Uppsala och Linköping ska utarmas?