av Charlotte Quensel (SD)
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
Den 24 maj 2021 presenterade regeringen ett uppdaterat förslag på riskskatten, även kallad bankskatt, om 0,06 procent av beskattningsunderlaget 2022, och 0,07 procent 2023 och framåt. Det primära syftet med införandet av den nya skatten anges vara att kreditinstitut som riskerar att förorsaka väsentliga kostnader för samhället vid en finanskris bör ta mer ansvar genom en högre beskattning av dessa kreditinstitut. Det problematiska med det presenterade förslaget är att skatten även kommer att träffa institut med samhällsnyttiga uppdrag och som dessutom inte är av denna riskfyllda karaktär som regeringen vill komma åt.
Kommuninvest är ett bolag som ägs och garanteras av 292 kommuner och regioner, drivs utan vinstsyfte, har samhällsnyttigt uppdrag och säkrar därmed stabila och billiga lån till den svenska välfärden. Enligt Riksgälden så tillhör Kommuninvest inte den kategori som riskerar att förorsaka väsentliga kostnader för samhället vid en finanskris, utan är i stället ett utpräglat lågriskinstitut som omfattas av förenklade skyldigheter som regeringen med sitt förslag egentligen inte vill beskatta utifrån sin egen bakgrund till förslaget.
Att påföra Kommuninvest denna skatt skulle innebära att skatten enbart slår direkt mot kommunernas och regionernas räntekostnader då Kommuninvest själv inte tar del av någon vinst. Således medför denna bankskatt endast en högre kostnad för investeringar i välfärden, vilka borde gå till äldreboenden, förskolor, skolor, vårdcentraler etcetera. I dagsläget har Kommuninvest driftskostnader på 260 miljoner kronor för att kunna utföra arbetet runt om i landet. En riskskatt enligt regeringens förslag skulle till och med vara högre än Kommuninvests totala driftskostnader då skatten beräknas att uppgå till 280 miljoner för 2022 och därefter öka ytterligare till 330 miljoner kronor för respektive kommande år.
Med detta i beaktande så är det inte rimligt att genomföra förslaget i dess nuvarande form. Utformningen av förslaget uppfyller till viss del regeringens syfte men kommer även att medföra negativa effekter som träffar lågriskinstituten, samhällsnyttiga institut, och således försämrar välfärden, vilket inte är syftet med förslaget. För att förslaget ska uppfylla sitt ursprungliga syfte att beskatta kreditinstitut som riskerar att förorsaka väsentliga kostnader för samhället vid en finanskris är det rimligt att undanta offentliga utvecklingskreditinstitut som har säkerhet för sina skulder och åtaganden av den svenska offentlig sektorn och således inte bör påföras denna riskskatt.
Med anledning av detta vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson:
Kan ministern förklara hur höjda skatter för offentliga utvecklingskreditinstitut som har säkerhet för sina skulder och åtaganden av den svenska offentliga sektorn stärker kommunerna och regionerna?