av Boriana Åberg (M)
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
Kemikalieskatten infördes den 1 juli 2017 med syftet att minska förekomsten av farliga kemiska ämnen i människors hemmiljö samt uppmuntra företagen att använda mer miljö- och hälsovänliga alternativ. Nyligen utkom Skatteverkets och Kemikalieinspektionens utvärderingsrapport, gjord på uppdrag av regeringen. Rapporten visar att skatten är verkningslös och att det inte går att påvisa att klor, brom och fosfor i flamskyddsmedel i vit- och elektronikvaror har minskat som en följd av skatten. Vidare fastställs det att skatten inte heller är kostnadseffektiv, då dess utformning inte gör att marginalkostnaden för att uppnå en viss hälsoeffekt är lika för alla aktörer. Av rapporten går att utläsa att kostnaderna för skatten har lagts på konsumenterna i form av högre pris på produkterna de köper. Vidare upplevs den administrativa bördan som betungande av många av företagen. Det beror inte minst på att rapporteringen innehåller ett stort inslag av manuella processer, men också på att det sker ständiga förändringar av regelverket.
I maj i år infördes skatten på plastkassar, och regeringen beräknade intäkten till statskassan till nästan 2,8 miljarder kronor per år. Men under de fyra första månaderna har man sammanlagt endast fått in 100 miljoner kronor, vilket är väsentligt mindre än beräknat. Eftersom försäljningen av plastkassar har minskat med 70 procent medan försäljningen av soppåsar i plast har ökat med 60 procent är det sannolikt att konsumenterna har ersatt en miljövänlig produkt med en som är sämre för miljön.
Detta är bara två exempel på skadliga skatter. I budgeten har regeringen aviserat en skatt på kläder och skor. Detta trots att remissinstanserna är mycket kritiska, framför allt för att även kläder och skor som är fria från skadliga kemikalier kommer att beskattas. Kläder och skor som säljs secondhand är inte heller undantagna.
Därför vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson: