av Jan Ericson (M)
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
En av regeringens krisåtgärder för näringsidkare är anstånd med skatteinbetalningar, vilket en åtgärd som är en av de bättre för att stärka likviditeten under pandemin och som haft stor betydelse för många företag.
Vi vet i dag att det finns enorma obetalda skatteskulder till följd av detta omfattande anstånd med skatteinbetalningar. Den senaste uppgiften som går att få fram från Skatteverket gäller per den 9 april. Då omfattande anstånden totalt drygt 47 miljarder kronor, och cirka en tredjedel av detta belopp uppskattas avse småföretag, varav de flesta återfinns inom handel, hotell, restaurang och byggsektorn.
En dag ska dessa skatter betalas. Det blir betungande för de företag som fortfarande har en kraftigt minskad intäkt och omsättning. Om allt krävs in snabbt i sin helhet av de företag som fått anstånd, och Skatteverket samtidigt återgår till normala rutiner när det gäller konkursansökningar för obetalda skatteskulder, väntar en dramatisk konkursvåg över landet som slår hårt mot småföretagen och jobben. Det skulle dessutom medföra stora förluster för statskassan, dels i form av kostnad för lönegaranti för dem som mister jobbet vid dessa konkurser, dels för att man skulle riskera att inte få skatteskulderna täckta vid en konkurs. Och då har ju anståndet med skatteinbetalningarna varit helt förgäves och bara fördröjt företagens obestånd något år.
Ett beslut om att ge företagen en plan över några år för att betala in de skatter man fått anstånd med skulle ge företagen en rimlig chans att göra rätt för sig, minska risken för konkurser och minska risken för uppsägning av anställda. Staten skulle spara stora summor på att slippa betala ut lönegaranti till dem som mister jobbet vid en företagskonkurs, och samtidigt skulle staten få in skatter i stället för att förlora dem vid en konkurs. En avbetalningsplan skulle rädda både företag och jobb och vara en god affär för staten.
Med anledning av detta vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson:
Överväger ministern och regeringen någon form av betalningsplan för skatter med anstånd?
Om inte, vilka andra åtgärder avser ministern att vidta för att undvika en konkursvåg när skatter med anstånd ska betalas in?