av Ola Johansson (C)
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
Bristen på bostäder i Sverige är väl känd. Det märks inte minst på de orimligt långa köerna till hyresrätter, men det råder också en bristande rörlighet som leder till att bostadsbeståndet inte utnyttjas optimalt.
I en undersökning från 2019 som gjordes av Byggföretagen beskriver unga mellan 18 och 25 år just bostadsbristen som ett större problem än kriminalitet och integration. I samma undersökning framgår att nio av tio vill bo i en villa, ett radhus, eller en bostadsrätt om tio år. Samtidigt är det väl känt att de rådande kreditrestriktionerna, med bolånetak och dubbla amorteringskrav, gör det mycket svårt och i vissa fall omöjligt att köpa en bostad.
Bausparmodellen är en sparform med rötterna i Tyskland som i dag används framgångsrikt i stora delar av Centraleuropa, däribland i länder som Österrike, Slovakien och Rumänien. Detta bosparande är anpassat för låg- och medelinkomsttagare och skulle ganska snabbt kunna introduceras i Sverige. Men det krävs vissa lagändringar för att införa en sparform där den egna bostaden är det enda ändamålet.
Med den sparmodell som är vanlig inom Bausparmodellen kan man inom exempelvis inom loppet av tio år spara från 0 till 250 000 kronor. Genom att följa sin sparplan får man rätt att låna motsvarande summa från den bosparkassa där man placerat sitt sparande. Låneräntan är förutbestämd vid sparstarten, och amorteringsfasen till bosparkassan är lika lång som sparfasen. Den som avstår från att använda sparandet till en bostad mister rätten att få ett Bausparlån; skyldigheten att amortera kvarstår dock. Systemet ger även möjligheter att gynna utsatta grupper, vilket sänker trösklarna till bostadsmarknaden för hushåll som annars inte skulle kunna äga sin bostad. Ett ökat sparande för bostadsändamål torde dessutom ha goda statsfinansiella effekter.
Enligt min uppfattning är Bausparmodellen mycket intressant, och regeringen bör ta initiativ till att utreda hur den bäst bör implementeras i Sverige.
Min fråga till finansminister Magdalena Andersson blir därför:
Givet de långa bostadsköerna och behovet av fler bostäder, är ministern beredd att utreda förutsättningar, legala och ekonomiska, för att introducera ett bosparande enligt Bausparmodellen i Sverige?