av Johan Hultberg (M)
till Statsrådet Jennie Nilsson (S)
För ett konkurrenskraftigt svenskt yrkesfiske krävs rätt förutsättningar i havet, med hållbara livskraftiga bestånd av fisk och skaldjur men också rätt förutsättningar på land för att kunna landa och förädla fångst.
Det är också viktigt med myndigheter som arbetar aktivt för att bidra till ett konkurrenskraftigt yrkesfiske och vattenbruk. Det handlar inte minst om att jobba aktivt med regelförenklingar och att försöka minska den omfattande administration och byråkrati som tynger såväl yrkesfisket som vattenbruket i Sverige i dag. Havs- och vattenmyndigheten bör få som klar och uttalad grundläggande uppgift att främja ett konkurrenskraftigt svenskt yrkesfiske. I instruktionen till Jordbruksverket slås fast, redan i instruktionens första paragraf, att verket har i uppgift att arbeta för ”…ett dynamiskt och konkurrenskraftigt näringsliv i hela landet och en livsmedelsproduktion till nytta för konsumenterna” (SFS 2019:712). Motsvarande instruktion bör ges till HaV.
Nätverket Fiskekommunerna, som bland annat har nio kommuner i Bohuslän som medlemmar, har påpekat behovet av ett större nationellt ansvarstagande för att infrastruktur och beredningsindustri ska kunna upprätthållas och stärkas. I sitt yttrande till förslaget till ny gemensam strategi för svenskt fiske och vattenbruk lyfter Fiskekommunerna att främjandet av större beredningsanläggningar och landningshamnar bör ses som nationellt snarare än kommunalt intresse (Fiskekommunerna, Remissyttrande, Strategi för svenskt fiske och vattenbruk – friska ekosystem och hållbara näringar s. 5). Bakgrunden är att det är svårt eller rent av omöjligt för små kommuner att göra erforderliga investeringar.
Ett aktuellt och konkret exempel kan hämtas från Ellös på Orust. I Ellös finns Sveriges största beredningsindustri när det gäller att ta emot och bereda fisk för humankonsumtion. Nu hotas den framtida produktionen av att stora investeringar i bättre avloppsrening behöver göras för att anläggningen ska få tillstånd efter år 2024. Scandic Pelagic har redan investerat över 100 miljoner mellan 2016 och 2018 och förmår nu inte att ensamt finansiera ytterligare 25 miljoner i ett reningsverk. Samtidigt menar Orust kommun att de inte har möjlighet att göra investeringen även om Scandic Pelagic givetvis skulle betala årliga va-avgifter.
Om inte en lösning kan finnas inom den närmsta tiden är risken överhängande att produktionen flyttas från Ellös och Sverige. Det vore ett dråpslag inte bara för Ellös och Orust utan också för svenskt yrkesfiske, som skulle förlora en av få större landningsstationer. Det skulle gå helt stick i stäv med de nationella målen i Livsmedelsstrategin och riskera att ännu mindre fångst landas, förädlas och skapar jobb och tillväxt i Sverige.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga landsbygdsminister Jennie Nilsson följande: