Regeringens proposition 2020/21:110

Ytterligare förstärkt nedsättning av	Prop.
arbetsgivaravgifter för personer som arbetar	2020/21:110
med forskning eller utveckling

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 11 mars 2021

Stefan Löfven

Åsa Lindhagen (Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att nedsättningen av arbetsgivaravgifterna för personer som arbetar med forskning eller utveckling förstärks ytterligare. Arbetstidsvillkoret, dvs. kravet på hur stor del av arbetstiden under kalendermånaden som den anställde ska ha arbetat med forskning eller utveckling hos den avgiftsskyldige för att avdrag ska få göras, ska vara minst hälften i stället för minst tre fjärdedelar av arbetstiden.

Vidare höjs det högsta sammanlagda avdraget från arbetsgivaravgifterna som får göras för samtliga personer som arbetar med forskning eller utveckling hos den avgiftsskyldige från 450 000 kronor till 600 000 kronor per månad. Detta medför att taket för nedsättningen av den allmänna löneavgiften för personer som arbetar med forskning eller utveckling höjs i motsvarande mån.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2021 och tillämpas på ersättning som utges efter den 30 juni 2021.

Prop. 2020/21:110

Innehållsförteckning

1	Förslag till riksdagsbeslut .................................................................		3
2	Förslag till lag om ändring i socialavgiftslagen (2000:980)..............		4
3	Ärendet och dess beredning ..............................................................		6
4	Bakgrund och gällande rätt ...............................................................		6
	4.1	Socialavgifter och allmän löneavgift..................................	6
	4.2	Finansiering av trygghetssystemen.....................................	7

4.3Betalning av arbetsgivaravgifter och allmän

		löneavgift............................................................................	8
	4.4	Nedsatta arbetsgivaravgifter för personer som
		arbetar med forskning eller utveckling ...............................	9
5	Förstärkt nedsättning av arbetsgivaravgifter för personer som
	arbetar med forskning eller utveckling ...........................................		10

5.1Nedsatt arbetstidsvillkor och höjt tak för avdrag från

		arbetsgivaravgifterna ........................................................	10
	5.2	Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser ....................	14
6	Konsekvensanalys...........................................................................		14
7	Författningskommentar...................................................................		22
	Förslaget till lag om ändring i socialavgiftslagen (2000:980).........		22
Bilaga 1		Sammanfattning av promemorian Ytterligare
		förstärkt nedsättning av arbetsgivaravgifter för
		personer som arbetar med forskning eller utveckling.......	23
Bilaga 2		Promemorians lagförslag..................................................	24
Bilaga 3		Förteckning över remissinstanserna .................................	26
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 mars 2021 .........			27

1	Förslag till riksdagsbeslut	Prop. 2020/21:110

Regeringens förslag:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i socialavgiftslagen (2000:980).

Prop. 2020/21:110 2	Förslag till lag om ändring i
	socialavgiftslagen (2000:980)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 11, 30 och 31 §§ socialavgiftslagen
(2000:980) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	2 kap.
	11 §1
	Med ersättning för arbete likställs i denna lag
	1. kostnadsersättning och sådan	1. kostnadsersättning och sådan
ersättning som enligt 10 kap. 3 §		ersättning som enligt 10 kap. 3 §
andra stycket 9 och 10 skatte-		andra stycket 8 och 9 skatte-
förfarandelagen (2011:1244) ska		förfarandelagen (2011:1244) ska
räknas som ersättning för arbete,		räknas som ersättning för arbete,

2.garantibelopp enligt lönegarantilagen (1992:497),

3.ersättning som utges till Försäkringskassan enligt 24 § första stycket lagen (1991:1047) om sjuklön, varvid ersättningen ska anses ha betalats ut till den person som sjuklönen avser,

4.forskarstipendium från Europeiska unionen eller Europeiska atomenergigemenskapen (Marie Curie-stipendium), om stipendiet utges av en fysisk person bosatt i Sverige eller av en svensk juridisk person,

5.ersättning från semesterkassa, och

6.den del av utbetalningen som avses i 11 kap. 16 § inkomstskattelagen (1999:1229) när en medlem har gått ur en ekonomisk förening.

30 §2

Avdrag enligt 31 § får göras bara	Avdrag enligt 31 § får göras bara
om personen under kalendermåna-	om personen under kalendermåna-
den har arbetat med forskning eller	den har arbetat med forskning eller
utveckling hos den avgiftsskyldige	utveckling hos den avgiftsskyldige
under minst tre fjärdedelar och	under minst hälften och minst 15
minst 15 timmar av sin faktiska	timmar av sin faktiska arbetstid.
arbetstid.

Om villkoren i första stycket inte är uppfyllda, får avdrag enligt 31 § ändå göras om avdrag enligt första stycket har fått göras under var och en av de närmast föregående fyra kalendermånaderna.

Avdrag enligt andra stycket får inte göras om orsaken till att villkoren enligt första stycket inte är uppfyllda är att personen har fått ändrade arbetsuppgifter.

		31 §3
		Vid beräkning av arbetsgivar-	Vid beräkning av arbetsgivar-
	avgifterna på avgiftspliktig ersätt-		avgifterna på avgiftspliktig ersätt-
	1	Senaste lydelse 2018:1163.
4	2	Senaste lydelse 2013:961.
4	3	Senaste lydelse 2020:125.

ning till en person som arbetar med				ning till en person som arbetar med
forskning	eller	utveckling ska		forskning	eller	utveckling ska
avdrag göras med 10 procent av				avdrag göras med 10 procent av
avgiftsunderlaget för denna person.				avgiftsunderlaget för denna person.
Avdraget får inte medföra att				Avdraget får inte medföra att
avgifterna	understiger		ålders-	avgifterna	understiger		ålders-
pensionsavgiften enligt 26 §. Det				pensionsavgiften enligt 26 §. Det
sammanlagda avdraget för samtliga				sammanlagda avdraget för samtliga
personer	som	arbetar	med	personer	som	arbetar	med
forskning eller utveckling hos den				forskning eller utveckling hos den
avgiftsskyldige		får inte överstiga		avgiftsskyldige		får inte överstiga
450 000 kronor per kalendermånad.				600 000 kronor per kalendermånad.

Vid bedömningen av avdragsrätten enligt första stycket ska flera avgiftsskyldiga som ingår i samma koncern och som uppfyller villkoren för att få göra avdrag anses som en avgiftsskyldig. Avdraget ska i ett sådant fall i första hand göras av moderföretaget. Till den del avdraget inte kan utnyttjas av moderföretaget, får det utnyttjas av dotterföretagen i den ordning som moderföretaget bestämmer.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2021.

2.Lagen tillämpas på ersättning som utges efter den 30 juni 2021.

Prop. 2020/21:110

3Ärendet och dess beredning

I budgetpropositionen för 2021 (prop. 2020/21:1 Förslag till statens budget, finansplan och skattefrågor avsnitt 13.12) aviserade regeringen att den under 2021 avser att återkomma med ett förslag om ytterligare förstärkt nedsättning av arbetsgivaravgifter för personer som arbetar med forskning eller utveckling. Den offentligfinansiella effekten av förslaget ingår i den inkomstberäkning för 2021–2023 som riksdagen godkänt. Förslaget bedöms kunna träda i kraft den 1 juli 2021.

Inom Finansdepartementet har promemorian Ytterligare förstärkt nedsättning av arbetsgivaravgifter för personer som arbetar med forskning eller utveckling tagits fram. En sammanfattning av promemorians förslag finns i bilaga 1. Promemorians lagförslag finns i bilaga 2. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. Remissvaren finns tillgängliga i Finansdepartementet (Fi2020/04264).

I denna proposition behandlas promemorians förslag.

Lagrådet

Lagförslagen i denna proposition är författningstekniskt och även i övrigt av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Regeringen har därför inte inhämtat Lagrådets yttrande.

4Bakgrund och gällande rätt

4.1Socialavgifter och allmän löneavgift

Socialavgifter tas ut för finansiering av de sociala trygghetssystemen och utgörs av arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Arbetsgivaravgifter betalas i första hand av arbetsgivare medan egenavgifter normalt betalas av fysiska personer som bedriver aktiv näringsverksamhet, dvs. enskilda näringsidkare och fysiska personer som är delägare i handelsbolag. Regler om socialavgifter finns i socialavgiftslagen (2000:980).

Utöver socialavgifter ska, enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift, ytterligare en avgift betalas av arbetsgivare och enskilda näringsidkare samt av fysiska personer som är delägare i handelsbolag. Den allmänna löneavgiften debiteras i samband med, och på samma underlag som, arbetsgivaravgifterna och egenavgifterna. Författningstekniskt ingår den allmänna löneavgiften varken i arbetsgivaravgifterna eller i egenavgifterna men eftersom den inte särskiljs i debiteringsförfarandet brukar den i dagligt tal ingå i begreppet socialavgifter. Den allmänna löneavgiften är dock i både rättslig och ekonomisk mening en skatt (prop. 1994/95:122 s. 18). Det innebär att den inte ska betalas av företag som saknar fast driftställe i Sverige.

Den allmänna löneavgiften uppgår för inkomståret 2021 till Prop. 2020/21:110 11,62 procent av underlaget. För inkomståret 2021 uppgår arbetsgivar-

avgifterna och den allmänna löneavgiften tillsammans till 31,42 procent av underlaget (se tabell 4.1). Egenavgifterna och den allmänna löneavgiften uppgår tillsammans till 28,97 procent av underlaget.

Tabell 4.1 Avgiftsnivåer för socialavgifter och allmän löneavgift år 2021

Anm.: *Vid grundkarens i sjukförsäkringen på 7 dagar.

4.2Finansiering av trygghetssystemen

Arbetsgivaravgifterna och egenavgifterna är i principiellt hänseende försäkringsavgifter men det faktiska försäkringsinslaget varierar mellan försäkringsslagen och för flertalet försäkringar saknas en direkt koppling mellan avgiften och förmånen. Den inkomstgrundade ålderspensionen intar dock en särställning med en klar koppling mellan inbetalda avgifter och ålderspension.

Det inkomstgrundade ålderspensionssystemet finansieras med en fast pensionsavgift på 18,5 procent av pensionsunderlaget, där 16 procentenheter går till fördelningssystemet för att finansiera inkomstpensionen. Resterande 2,5 procentenheter betalas in till systemet för premiepension där avgiftsintäkterna fonderas individuellt för varje försäkrad. Arbetsgivarens respektive den egenavgiftsskyldiges del av avgiftsinbetalningen sker i form av ålderspensionsavgift på 10,21 procent av avgiftsunderlaget enligt socialavgiftslagen.

Det inkomstgrundade ålderspensionssystemet är ett fristående försäkringssystem vid sidan av statens budget. Utgående inkomst- och tilläggspensioner i fördelningssystemet ska löpande finansieras av inbetalda avgifter samt tillgångarna i AP-fonderna. Systemet är konstruerat så att det ska vara finansiellt självreglerande, där eventuella anpassningar sker på förmånssidan – inte genom en förändrad avgiftssats. Premiepensionen är ett fullfonderat system. Ingen skattefinansiering ska således ske utan systemet är helt slutet i detta avseende. En grundläggande princip bakom pensionssystemet är att varje intjänad pensionsrättighet ska motsvaras av en beslutad och inbetald avgift av en mot rättigheten svarande storlek. Om

Prop. 2020/21:110 detta villkor bryts kan inte systemet garantera sin långsiktiga hållbarhet finansiellt. Ålderspensionsavgiften kan således inte reduceras.

För vilka ändamål de olika avgifter som inflyter som socialavgifter ska användas framgår av lagen (2000:981) om fördelning av socialavgifter.

4.3Betalning av arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift

Av 26 kap. 2 § 1 skatteförfarandelagen (2011:1244), förkortad SFL, framgår att en skattedeklaration ska lämnas av den som är skyldig att göra skatteavdrag eller betala arbetsgivaravgifter eller som har gjort ett skatteavdrag utan att vara skyldig att göra det. Skatteavdrag och arbetsgivaravgifter ska redovisas i en arbetsgivardeklaration för redovisningsperioder (26 kap. 3 § första stycket SFL). Den som är registrerad som arbetsgivare ska lämna arbetsgivardeklaration för varje redovisningsperiod (26 kap. 3 § andra stycket SFL).

I 26 kap. 19 a–19 e §§ SFL anges vilka uppgifter som ska anges som rör betalningsmottagaren, dvs. arbetstagaren som fått lön eller annan ersättning. Av deklarationen ska det bl.a. framgå vilken ersättning som arbetsgivaren är skyldig att betala arbetsgivaravgifter för.

Beslut om bl.a. skatteavdrag och arbetsgivaravgifter ska fattas för varje redovisningsperiod för sig med ledning av innehållet i skattedeklarationer och andra tillgängliga uppgifter (53 kap. 1 § första stycket SFL). Om en skattedeklaration har lämnats i rätt tid och på rätt sätt, anses ett beslut om skatten och avgifterna ha fattats i enlighet med deklarationen (s.k. automatiska beslut, 53 kap. 2 § SFL).

Om en skattedeklaration inte har lämnats i rätt tid eller på rätt sätt eller om skatten eller avgifterna inte har redovisats i deklarationen, ska varje oredovisad skatt eller avgift anses ha beslutats till noll kronor. Redovisas skatten eller avgifterna senare, anses ett beslut i stället ha fattats i enlighet med redovisningen, om inte ett beslut om omprövning har meddelats dessförinnan (53 kap. 4 § SFL).

Arbetsgivardeklarationen kan lämnas elektroniskt antingen genom att en fil med samtliga uppgifter överförs eller genom att den uppgiftsskyldige manuellt registrerar nödvändiga uppgifter för varje betalningsmottagare. Detta sker genom användning av en s.k. e-tjänst där inloggning görs med e-legitimation. Skatteverket har utvecklat elektroniska lösningar som innebär att arbetsgivardeklarationen kan lämnas direkt från den uppgiftsskyldiges lönesystem. Det finns även möjlighet att lämna arbetsgivardeklarationen på pappersformulär.

Tidpunkten för att lämna arbetsgivardeklaration för en kalendermånad styrs av om den deklarationsskyldige är skyldig att lämna mervärdesskattedeklaration, samt för vilket beskattningsunderlag den ska lämnas. Om den deklarationsskyldige är skyldig att redovisa mervärdesskatt med beskattningsunderlag på högst 40 miljoner kronor ska arbetsgivardeklaration ha kommit in senast den 12 i månaden efter utgången av redovisningsperioden, dock senast den 17 i januari och augusti (26 kap. 26 § SFL). Om den deklarationsskyldige är skyldig att redovisa mervärdesskatt med beskattningsunderlag över 40 miljoner kronor ska

arbetsgivardeklarationen ha kommit in senast den 26 i månaden efter Prop. 2020/21:110 utgången av redovisningsperioden, dock senast den 27 december (26 kap.

30 § SFL). Om den deklarationsskyldige inte är skyldig att redovisa mervärdesskatt ska arbetsgivardeklarationen ha kommit in senast den 12 i månaden efter utgången av redovisningsperioden, dock senast den 17 i januari och augusti (26 kap. 32 § SFL).

Skatter och avgifter som ska redovisas i en skattedeklaration ska vara betalda senast den dag då deklarationen ska ha kommit in till Skatteverket. För den som redovisar mervärdesskatt på beskattningsunderlag som exklusive unionsinterna förvärv och import för beskattningsåret beräknas sammanlagt överstiga 40 miljoner kronor, är förfallodagen för skatteavdragen och arbetsgivaravgifterna i stället den 12, i januari den 17, i månaden efter redovisningsperioden (62 kap. 3 § SFL).

4.4Nedsatta arbetsgivaravgifter för personer som arbetar med forskning eller utveckling

Den 1 januari 2014 infördes ett skatteincitament för forskning och utveckling (prop. 2013/14:1 Förslag till statens budget, finansplan m.m. avsnitt 6.9). Reglerna, som finns i 2 kap. 29–31 §§ socialavgiftslagen, innebär att vid beräkningen av arbetsgivaravgifter för personer som arbetar med forskning eller utveckling ska avdrag göras med 10 procent av avgiftsunderlaget för dessa personer. Avdraget får inte medföra att de avgifter som ska betalas understiger ålderspensionsavgiften. Det sammanlagda avdraget för samtliga personer som arbetar med forskning eller utveckling hos den avgiftsskyldige får från och med den 1 april 2020 inte överstiga 450 000 kronor per månad. Dessförinnan uppgick beloppsgränsen till 230 000 kronor per månad. Vid bedömningen av avdragsrätten ska flera avgiftsskyldiga som ingår i samma koncern och som uppfyller villkoren för att få göra avdrag anses som en avgiftsskyldig. En förutsättning för avdraget är att personerna har arbetat med forskning eller utveckling i en viss utsträckning, som huvudregel under minst tre fjärdedelar och minst 15 timmar av sin faktiska arbetstid under kalendermånaden. På sådan ersättning till personer som arbetar med forskning eller utveckling som berättigar till avdrag från arbetsgivaravgifterna och som utges efter den 31 mars 2020 ska även den allmänna löneavgiften sättas ned med tio procentenheter enligt 3 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift. Den allmänna löneavgiften ska dock som lägst anses vara 0 procent.

Prop. 2020/21:110 5		Förstärkt nedsättning av
		arbetsgivaravgifter för personer som
		arbetar med forskning eller utveckling
	5.1	Nedsatt arbetstidsvillkor och höjt tak för avdrag
		från arbetsgivaravgifterna

	Regeringens förslag: Arbetstidsvillkoret, dvs. kravet på hur stor del av
	arbetstiden under kalendermånaden som den anställde ska ha arbetat
	med forskning eller utveckling hos den avgiftsskyldige för att avdrag
	ska få göras, ska vara minst hälften i stället för minst tre fjärdedelar av
	arbetstiden.
	Det högsta sammanlagda avdraget från arbetsgivaravgifterna för
	samtliga personer som arbetar med forskning eller utveckling hos den
	avgiftsskyldige ska höjas från 450 000 kronor till 600 000 kronor per
	månad.

	Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
	Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller
	har inget att invända mot förslaget. Almega, IT & Telekomföretagen och
	Innovationsföretagen framhåller att det är vanligt förekommande i framför
	allt kunskapsintensiva tjänsteföretag att medarbetare arbetar med forsk-
	ning och utveckling (FoU) en del av sin arbetstid. De är därför positiva till
	förslaget om sänkt arbetstidsvillkor. Det höjda taket för avdraget bedöms
	bidra till ökade FoU-investeringar i företagen. Konjunkturinstitutet fram-
	håller att sänkningen av arbetstidsvillkoret gör det lättare för mindre
	företag att ta del av nedsättningen men anser att det mot bakgrund av
	covid-19-pandemin hade varit motiverat att temporärt kraftigt höja
	nedsättningen i syfte att stimulera en ökning och tidigareläggning av
	investeringar i FoU. Naturvetarna framhåller att forskning och utveckling
	har ett antal positiva externa effekter och att förslaget sannolikt leder till
	högre produktivitet och sysselsättning även i andra branscher på lång sikt.
	Näringslivets Skattedelegation (NSD) – till vars yttrande Svensk Närings-
	liv ansluter sig – framhåller att FoU är centralt för utvecklingen av det
	svenska näringslivet och återhämtningen efter pandemin. NSD anser dock
	att takbeloppet skulle kunna höjas ytterligare och att arbetsgivaravgifterna
	skulle kunna sättas ned med ytterligare 10 procentenheter. Research
	Institutes of Sweden AB (RISE) bedömer att förslaget kan skapa ökade
	incitament för företag att satsa på FoU, kanske främst bland små- och
	medelstora företag eller bland företag som verkar i branscher som i dag är
	mindre forskningsintensiva. Sveriges Akademikers Centralorganisation
	(Saco) framhåller att skatteincitament för FoU är viktigt för att Sverige ska
	kunna stärka sin position som kunskaps- och innovationsnation.
	Småföretagarnas Riksförbund är positiva till förslaget men anser att en
	generell sänkning med 10 procentenheter av arbetsgivaravgifterna skulle
	vara att föredra. Sveriges Ingenjörer framhåller att pandemin minskat
	företagens FoU-arbete och att förslaget därför är viktigt för att stimulera
	till att starta avbrutna och få igång försenade projekt. Landsorganisationen
10	i Sverige (LO) avstyrker dock förslaget och framhåller att det finns en

övertro på att sänkta lönekostnader skulle öka sysselsättningen och	Prop. 2020/21:110
stimulera företagande.
Flera remissinstanser, däribland Ekonomistyrningsverket (ESV),
Konjunkturinstitutet, LO, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO)
och Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser (Till-
växtanalys), efterfrågar en utvärdering av den nuvarande nedsättningen.
Teknikföretagen anser att en uppföljning av nedsättningen bör göras då
effekterna av förslagen i promemorian fått genomslag. Konjunktur-
institutet efterfrågar även en redogörelse för vilka andra stöd för FoU som
redan finns samt en internationell jämförelse, bl.a. med avseende på
ramvillkoren för företag i olika länder.
ESV anser att det finns gränsdragningsproblem när det gäller vilka
lönekostnader som ska omfattas av nedsättningen och framhåller att risken
för att företag utnyttjar nedsättningen felaktigt ökar med en högre gräns
för det sammanlagda avdraget. Konjunkturinstitutet anser att komplexi-
teten i beräkningen av nedsättningen ökar med förslaget och föreslår en
förenklad variant i likhet med den nedsättning som tidigare fanns för
ungdomar.
Akademikerförbundet SSR och Sveriges Läkarförbund anser att
nedsättningen borde utvidgas till att även omfatta FoU utan kommersiellt
syfte. RISE anser att det är viktigt att det klargörs att FoU-arbete som
utförs av ett företags anställda inom ramen för offentligfinansierade
forskningsprojekt kan räknas som arbetstid vid bedömningen av hur stor
del av en anställds arbetstid som använts till FoU. Almega, IT &
Telekomföretagen och Innovationsföretagen har synpunkter på kravet att
teknisk utveckling ska utgå från resultatet av forskning. Företagarna anser
att regeringen bör följa utvecklingen av patentboxsystemet inom EU och
hur det påverkar det svenska näringslivets konkurrenskraft på området.
Sveriges Ingenjörer anser att det behöver säkerställas att resultaten av FoU
kan skyddas. Vinnova anser att de svenska expertskattereglerna bör ses
över.
Skälen för regeringens förslag
Nedsättningen av arbetsgivaravgifterna för personer som arbetar med
forskning eller utveckling bör förstärkas ytterligare
Goda förutsättningar för FoU är av stor betydelse för Sverige för att skapa
tillväxt i en globaliserad ekonomi. För att Sverige ska vara en
framgångsrik forskningsnation behövs både resurser och kvalitets-
stärkande åtgärder. Det är betydelsefullt med goda förutsättningar för
företag att förlägga sin forskning och innovation till Sverige och att
attrahera internationell kompetens (se även regeringens forsknings-
proposition Forskning, frihet, framtid – kunskap och innovation för
Sverige, prop. 2020/21:60).
FoU ökar inte enbart produktiviteten hos det företag som utför den utan
har, som Naturvetarna framhåller, positiva externa effekter i form av
högre produktivitet och sysselsättning även i andra branscher på lång sikt.
FoU kan också leda till att det skapas kluster i en region. Eftersom det
företag som står för kostnaden för FoU inte kan tillgodogöra sig hela
avkastningen på investeringen finns en risk att det görs för lite FoU i
förhållande till vad som är samhällsekonomiskt optimalt. Det finns således	11

Prop. 2020/21:110 samhällsekonomiska skäl för att subventionera FoU. Skatteregler som ger incitament till ökade investeringar i FoU kan spela en viktig roll i detta

	sammanhang, något som Saco framhåller i sitt remissvar.
	Den 1 april 2020 förstärktes nedsättningen av arbetsgivaravgifterna för
	personer som arbetar med forskning eller utveckling genom att taket för
	avdraget höjdes från 230 000 kronor till 450 000 kronor, samtidigt som
	den allmänna löneavgiften sattes ned med tio procentenheter på sådan
	ersättning till personer som arbetar med forskning eller utveckling som
	berättigar till avdrag från arbetsgivaravgifterna. Vid beredningen av
	lagändringarna framförde flera remissinstanser att nedsättningen borde
	utvidgas till att även omfatta personer som arbetar mindre än tre fjärde-
	delar av sin arbetstid med forskning eller utveckling. Som skäl angavs att
	det – vid sidan av företag med separata utvecklingsavdelningar – är vanligt
	förekommande att personal inom t.ex. kunskapsintensiva tjänsteföretag
	bara arbetar med FoU-projekt del av sin arbetstid.
	För att förbättra möjligheterna för företag att bedriva FoU bör nedsätt-
	ningen av arbetsgivaravgifterna för personer som arbetar med forskning
	eller utveckling förstärkas ytterligare. En sådan förstärkning bör i första
	hand utformas så att fler personer som arbetar med forskning eller utveck-
	ling omfattas av nedsättningen. Kravet på den faktiska arbetstid som den
	anställde ska ha arbetat med forskning eller utveckling hos den avgifts-
	skyldige under kalendermånaden bör därför sänkas, från minst tre fjärde-
	delar till minst hälften av arbetstiden. Vidare bör det högsta sammanlagda
	avdraget från arbetsgivaravgifterna som får göras för samtliga personer
	som arbetar med forskning eller utveckling hos den avgiftsskyldige höjas
	från 450 000 kronor till 600 000 kronor per månad. Till skillnad från vad
	NSD har anfört anser regeringen att höjningen av taket är väl avvägd. Att
	som NSD föreslår sätta ned arbetsgivaravgifterna med ytterligare
	10 procentenheter inom ramen för nedsättningen är inte möjligt utan att
	reducera ålderspensionsavgiften, vilket skulle bryta mot finansierings-
	principerna för ålderspensionssystemet. En generell sänkning av arbets-
	givaravgifterna med 10 procentenheter, som Småföretagarnas riksförbund
	förordar, skulle minska skatteintäkterna i betydande utsträckning och
	faller utanför detta lagstiftningsprojekt.
	Konjunkturinstitutet anser att det mot bakgrund av covid-19-pandemin
	hade varit motiverat att temporärt kraftigt höja nedsättningen i syfte att
	stimulera en ökning och tidigareläggning av investeringar i FoU.
	Regeringen anser att det är angeläget att underlätta för företag att investera
	i FoU på flera olika sätt. Som Sveriges Ingenjörer framhåller är förslaget
	viktigt för att stimulera företagen till att starta avbrutna och få igång
	försenade projekt. I likhet med bl.a. NSD anser regeringen dock samtidigt
	att det är centralt att skapa goda permanenta förutsättningar för FoU i
	Sverige.
	Förslagets utformning främjar FoU-verksamhet i både små och stora
	företag. Sänkningen av arbetstidsvillkoret gynnar i första hand mindre
	företag, där medarbetare ofta delar sin arbetstid mellan FoU-projekt och
	andra arbetsuppgifter. Almega, IT & Telekomföretagen och Innovations-
	företagen framhåller att detta är vanligt förekommande i framför allt
	kunskapsintensiva tjänsteföretag. Enligt Teknikföretagen är det även
	vanligt i mindre teknikbolag. Som RISE anför kan förslaget även skapa
12	ökade incitament till FoU bland företag som verkar i branscher som i dag

är mindre forskningsintensiva. I större företag med separata utvecklings-	Prop. 2020/21:110
avdelningar arbetar FoU-anställda vanligtvis huvudsakligen med FoU,
men dessa företag gynnas i stället av höjningen av det högsta
sammanlagda avdraget från arbetsgivaravgifterna.
Det föreslagna nya takbeloppet för avdraget från arbetsgivaravgifterna
om 600 000 kronor motsvarar – vid ett avdrag på 10 procent av avgifts-
underlaget – ett löneunderlag på 6 miljoner kronor. På detta löneunderlag
ska även den allmänna löneavgiften sättas ned med 10 procentenheter, dvs.
med 600 000 kronor. Den sammanlagda reduceringen av arbetsgivar-
avgifterna och den allmänna löneavgiften kommer i dessa fall att uppgå
till 1,2 miljoner kronor per kalendermånad.
Utvärdering av nedsättningen och jämförelse med andra länder
Flera remissinstanser, däribland ESV, Konjunkturinstitutet, LO, TCO och
Tillväxtanalys, efterfrågar en utvärdering av den nuvarande nedsättningen.
Regeringen instämmer i att en utvärdering av nedsättningen bör ske men
anser samtidigt att en sådan utvärdering, i likhet med vad Teknikföretagen
har anfört, bör göras först efter det att de nya reglerna varit i kraft under
en viss tid.
Konjunkturinstitutet har även efterfrågat en redogörelse för vilka andra
stöd för FoU som redan finns samt en internationell jämförelse, bl.a. med
avseende på ramvillkoren för företag i olika länder. Förslaget utgör en av
flera insatser som regeringen gör för att förbättra förutsättningarna för
FoU. Det är generellt svårt att jämföra olika länders skattesystem och
incitament för FoU, men enligt OECD:s uppgifter för 2018 är det samlade
svenska stödet till FoU som andel av BNP kring medianen bland OECD-
länderna. Den största delen utgörs dock av insatser på utgiftssidan (0,11
procent av BNP) medan stöd på skattesidan (0,01 procent av BNP) är
bland det lägsta av länderna i jämförelsen (OECD R&D Tax Incentives
Database 2020).
Fel, fusk och kontrollfrågor
ESV framhåller att risken för att företag utnyttjar nedsättningen felaktigt
ökar med en högre gräns för det sammanlagda avdraget. Konjunktur-
institutet anser att komplexiteten i beräkningen av nedsättningen ökar med
förslaget och föreslår en förenklad variant i likhet med den nedsättning
som tidigare fanns för ungdomar. Regeringen är medveten om att ned-
sättningen i viss mån komplicerar socialavgiftssystemet. Det har dock inte
framkommit att nedsättningen skulle ha missbrukats i någon betydande
omfattning. När det gäller tillämpningen av regelverket så är det Skatte-
verket som har till uppgift att informera och svara på frågor om
bestämmelsernas innebörd samt att kontrollera att de följs.
Övriga frågor
Akademikerförbundet SSR och Sveriges Läkarförbund anser att nedsätt-
ningen borde utvidgas till att även omfatta FoU utan kommersiellt syfte.
RISE anser att det är viktigt att det klargörs att FoU-arbete som utförs av
ett företags anställda inom ramen för offentligfinansierade forsknings-
projekt kan räknas som arbetstid vid bedömningen av hur stor del av en
anställds arbetstid som använts till FoU. Almega, IT & Telekomföretagen	13

Prop. 2020/21:110 och Innovationsföretagen har synpunkter på kravet att teknisk utveckling ska utgå från resultatet av forskning. Företagarna anser att regeringen bör följa utvecklingen av patentboxsystemet inom EU och hur det påverkar det svenska näringslivets konkurrenskraft på området. Sveriges Ingenjörer anser att det behöver säkerställas att resultaten av FoU kan skyddas. Vinnova anser att de svenska expertskattereglerna bör ses över. Dessa frågor faller dock utanför det aktuella lagstiftningsärendet.

Några remissinstanser, däribland Konjunkturinstitutet och LO, har synpunkter på konsekvensanalysen. Dessa behandlas i avsnitt 6.

Lagförslag

Förslaget medför att 2 kap. 30 och 31 §§ socialavgiftslagen ändras.

5.2Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 juli 2021 och tillämpas på ersättning som utges efter den 30 juni 2021.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller

har inget att invända mot förslaget. Företagarna och Sveriges Ingenjörer anser att de nya bestämmelserna bör träda i kraft tidigare än den 1 juli 2021.

Skälen för regeringens förslag: Det är angeläget att den ytterligare förstärkningen av nedsättningen av arbetsgivaravgifter för personer som arbetar med forskning eller utveckling börjar gälla så snart som möjligt. Förslagen i denna proposition lämnas i enlighet med den avisering som gjordes i budgetpropositionen för 2021. Även föreslagets ikraftträdande är i enlighet med aviseringen och den beräkning av inkomster i statens budget för 2021 som riksdagen godkänt. Regeringen anser, i motsats till vad Företagarna och Sveriges Ingenjörer har framfört, att lagändringarna ska träda i kraft den 1 juli 2021 såsom aviserats.

Arbetsgivaravgifter betalas under månaden efter den månad då avgiftspliktig ersättning har getts ut. De nya reglerna bör inte tillämpas på ersättning som har betalats ut före ikraftträdandet. Bestämmelserna bör därför tillämpas på ersättning som utges efter den 30 juni 2021.

6 Konsekvensanalys

Regelrådet finner att konsekvensutredningen uppfyller kraven i 6 och 7 §§ förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning i samtliga delar.

	Syfte och alternativa lösningar
	Förslaget syftar till att förbättra möjligheterna för företag att bedriva FoU
14	genom att ytterligare förstärka nedsättningen av arbetsgivaravgifter för
14

personer som arbetar med forskning eller utveckling. Dels sänks Prop. 2020/21:110 arbetstidsvillkoret från 75 till 50 procent, dels höjs det högsta samman-

lagda avdraget från arbetsgivaravgifterna från 450 000 till 600 000 kronor per månad. Det höjda taket för avdraget från arbetsgivaravgifterna får till följd att även taket för nedsättningen av den allmänna löneavgiften för personer som arbetar med forskning eller utveckling höjs i motsvarande mån. Förslagen leder till att fler personer som arbetar med FoU- verksamhet kan omfattas av nedsättningen. När företagens kostnader för att bedriva FoU-verksamhet minskar kan det leda till ökad sysselsättning bland personer som arbetar med FoU. Därigenom kan mängden FoU som bedrivs öka.

Konjunkturinstitutet anser att det inte är klarlagt om det behövs ytterligare permanenta fiskala incitament för FoU i Sverige och menar att det kan finnas betydande dödviktskostnader vid permanenta nedsättningar på bred front. Regeringen menar att goda förutsättningar för FoU är av stor betydelse för svensk ekonomi, och att förslaget i denna proposition bidrar till detta. Dödviktskostnader riskerar att uppstå vid förändrad beskattning, men förslaget är enligt regeringen väl avvägt.

Det är angeläget att underlätta för företag att investera i FoU på flera olika sätt. I betänkandet Skatteincitament för forskning och utveckling (SOU 2012:66), som ligger till grund för den nuvarande utformningen av nedsättningen, beskrivs olika alternativa sätt att stödja FoU. Att förstärka ett redan existerande stöd till FoU innebär att regelbördan för företagen inte ökar i någon större utsträckning jämfört med om ett nytt stöd på skattesidan skulle införas. Därför föreslår regeringen att förändringar görs inom ramen för det nuvarande regelverket och några alternativa utformningar har inte ansetts relevanta.

Om förslagen i denna proposition inte genomförs uteblir kostnadssänkningen för företag med personal som arbetar med forskning eller utveckling. Därmed riskerar de positiva samhällsekonomiska effekterna av mer FoU att utebli. Även övriga effekter av förslaget som beskrivs i denna konsekvensanalys uteblir om förstärkningen inte skulle genomföras.

Nuvarande nedsättning redovisas som en skatteutgift i regeringens skrivelse Redovisning av skatteutgifter 2020 (skr. 2019/20:98). Förslaget i denna proposition innebär att denna skatteutgift ökar i storlek i skatteutgiftsredovisning när de nya reglerna trätt i kraft.

Eftersom det är angeläget att de nya reglerna träder i kraft så snart som möjligt föreslås att ändringarna träder i kraft den 1 juli 2021.

Offentligfinansiella effekter

De offentligfinansiella effekterna till följd av ändrade skatte- och avgiftsregler beräknas i enlighet med Finansdepartementets beräkningskonventioner. Beräkningarna utgår vanligtvis från att beteendet hos individer och företag inte ändras till följd av förändringarna i skattereglerna. Antagandet om oförändrat beteende ger en god uppskattning av åtgärdernas effekt på kort och medellång sikt. På längre sikt och för att bedöma andra effekter än de offentligfinansiella effekterna kan ett mer dynamiskt synsätt behöva användas, där skattebaser tillåts påverkas av

Prop. 2020/21:110	regeländringen.		Beräkningarna görs			i ikraftträdandeårets priser				och
	volymer.
	De offentligfinansiella effektberäkningarna baseras på uppgifter från
	Skatteverket och SCB, men brister i det statistiska underlaget gör
	beräkningarna osäkra.
	År 2019 uppgick underlaget för nedsatta arbetsgivaravgifter för personer
	som arbetar med forskning eller utveckling till 10,9 miljarder kronor enligt
	statistik från Skatteverket. Underlaget har skrivits fram till 2021 års
	prisnivå med prognosen för lönesummans utveckling och beräknas då
	uppgå till 11,2 miljarder kronor. Avgiftsunderlaget vid beräkningen av
	arbetsgivaravgifterna för personer som arbetar med forskning eller
	utveckling utgörs av löner och annan avgiftspliktig ersättning till dessa
	personer. Från detta underlag ska avdrag göras med 10 procent									av
	avgiftsunderlaget och på sådan ersättning som berättigar till avdrag ska
	även den allmänna löneavgiften sättas ned med 10 procentenheter.
	År 2019 fick sammanlagt ca 2 600 företag nedsatta arbetsgivaravgifter
	för personer	som		arbetar med forskning			eller	utveckling. Omkring
	2 550 företag hade ett underlag som understeg 2,3 miljoner kronor per
	månad, vilket motsvarade underlaget för det dåvarande högsta
	sammanlagda avdraget på 230 000 kronor per månad. Antalet företag som
	hade ett underlag som översteg 2,3 miljoner kronor per månad var 43.
	Därtill uppgav 11 företag ett underlag på exakt 2,3 miljoner kronor. Det är
	rimligt att anta att dessa 11 företag i själva verket har ett större underlag
	än vad som angetts i arbetsgivardeklarationen, men det är inte känt hur
	mycket större det är.
	SCB redovisar i rapporten Forskning och utveckling i Sverige de utgifter
	och personella resurser som satsas på FoU i Sverige. Den senaste rapporten
	publicerades 2019 och innehåller statistik för 2017. I rapporten redovisas
	bl.a. arbetskraftskostnader, vilka uppgick till ca 58 miljarder kronor.
	Arbetskraftskostnaderna utgörs huvudsakligen av löner, socialavgifter och
	pensionsavsättningar och uppskattningsvis antas två tredjedelar utgöras av
	löner. Samma antagande gjordes i betänkandet Skatteincitament för
	forskning och utveckling (SOU 2012:66), som ligger till grund för den
	nuvarande utformningen av nedsättningen. Lönerna för personer som
	arbetar med	FoU		i	företagssektorn	bedöms		därför	uppgå till	ca
	38 miljarder kronor. Lönerna inkluderar inte konsultarvoden.
	Skatteverkets underlag för de nedsatta arbetsgivaravgifterna på									ca
	11 miljarder kronor är alltså betydligt lägre än den samlade lönesumman
	bland FoU-anställda i företagssektorn enligt SCB. Underlagen kan skilja
	sig åt av flera skäl. Ett skäl är att alla FoU-anställda inte nödvändigtvis
	uppfyller villkoren för dagens nedsättning. Ett annat är att avdraget i första
	hand ska göras av moderföretaget, och därefter av dotterföretagen i den
	ordning som moderföretaget bestämmer, i en koncern med flera avgifts-
	skyldiga. Det gör att företag som ingår i koncerner med flera företag som
	bedriver FoU-verksamhet kan saknas i Skatteverkets statistik.
	Det är rimligt att anta att underlaget från Skatteverket underskattar
	lönesumman för FoU-anställda som är berättigade till nedsättning. Att
	11 företag 2019 rapporterar ett underlag som exakt uppgår till takbeloppet
	stöder en sådan slutsats. För att beräkna de offentligfinansiella effekterna
	av förslagen i propositionen måste därför ett antagande göras om hur stor
16	lönesumman	är	hos		FoU-anställda	som	kan	vara	berättigade	till

nedsättning av arbetsgivaravgifterna. Lönesumman antas uppgå till ca 20 miljarder kronor.

Enligt SCB arbetade ca 75 000 personer med FoU i företagssektorn 2017. Dessa utförde ca 65 000 årsverken, dvs. det arbete en heltidsanställd person utför under ett år. Kvoten mellan årsverken och personer uppgår till ca 0,85. Att årsverkena är lägre än antalet anställda kan bero på två saker: dels att en del av de anställda inte arbetar heltid, dels att de anställda delar sin tid mellan FoU-verksamhet och andra arbetsuppgifter. Det är de personer som delar sin arbetstid mellan olika verksamheter som kan komma att påverkas av förslaget om sänkt arbetstidsvillkor. Det finns dessvärre ingen ytterligare information om fördelningen mellan FoU- verksamhet och annan verksamhet, vilket gör den offentligfinansiella effekten av att sänka arbetstidsvillkoret osäker. Att antalet årsverken utgör 85 procent av antalet anställda kan dock vara en indikation på att många FoU-anställda ägnar en stor del av sin arbetstid åt FoU, vilket begränsar den krets av personer som kan omfattas med de nya reglerna.

Den offentligfinansiella effektberäkningen av att sänka arbetstidsvillkoret baseras på ett antagande om att antalet FoU-anställda som omfattas av nedsättningen av arbetsgivaravgifterna ökar med 2 500 personer, eller ca 10 procent, till följd av de föreslagna reglerna. Detta bedöms minska skatteintäkterna med 180 miljoner kronor för 2021. Beräkningen tar hänsyn till att ikraftträdandedatumet föreslås vara den 1 juli. På helårsbasis bedöms skatteintäkterna minska med 360 miljoner kronor. Beräkningen bygger på att en genomsnittlig FoU-anställd har en lön före skatt på ca 700 000 kronor per år.

Statistiken från Skatteverket visar att underlaget för nedsättningen av arbetsgivaravgifterna är ojämnt fördelad och att ett fåtal företag redovisar jämförelsevis höga underlag. Höjningen av det högsta sammanlagda avdraget från arbetsgivaravgifterna från 450 000 till 600 000 kronor beräknas minska skatteintäkterna med 120 miljoner kronor 2021 (halvårseffekt) och 240 miljoner kronor åren därefter (helårseffekt). Beräkningen baseras på Skatteverkets statistik och en bedömning av hur många företag och hur stor del av löneunderlaget som finns bland de högsta underlagen.

En förändring av arbetsgivaravgifterna har både direkta och indirekta effekter på de offentliga finanserna. Bruttoeffekten beskriver den direkta effekten på skatteintäkterna från skatten eller avgiften i fråga. Sammantaget bedöms den offentligfinansiella bruttoeffekten av förslagen i denna proposition uppgå till -300 miljoner kronor 2021 och -600 miljoner kronor 2022–2023. En förändring av arbetsgivaravgifterna antas även ge upphov till indirekta effekter på de offentliga finanserna genom övervältring på löner, priser och vinster. Övervältringsantagandena beskrivs i detalj i Finansdepartementets beräkningskonventioner som publiceras på regeringens webbplats. Den offentligfinansiella nettoeffekten utgörs av summan av bruttoeffekten och de indirekta effekterna.

Den offentligfinansiella nettoeffekten av förslagen beräknas uppgå till -250 miljoner kronor 2021 och till -480 respektive -470 miljoner kronor 2022 och 2023 (se tabell 6.1).

Den varaktiga effekten, som är ett mått på den bestående årliga effekten av en skatte- eller avgiftsändring, beräknas uppgå till -510 miljoner kronor.

Prop. 2020/21:110

Källa: Egna beräkningar baserat på arbetsgivardeklarationer

Effekter för företag

Förslaget innebär att företag med anställda som jobbar med FoU och som uppfyller kraven för nedsatt arbetsgivaravgift kan få en större nedsättning av arbetsgivaravgifterna än tidigare. Förslaget bedöms få effekter av betydelse för företagens arbetsförutsättningar och konkurrensförmåga.

Det saknas statistik över hur stor del av sin arbetstid som FoU-anställda lägger på FoU-verksamhet respektive annan verksamhet. Det gör att det på ett säkert sätt inte går att avgöra hur många anställda, eller hur många företag, som påverkas av förslaget att sänka arbetstidsvillkoret. Regeringens bedömning är att antalet FoU-anställda som kan omfattas av nedsättningen ökar med 2 500 personer, eller ca 10 procent. Det är dock inte möjligt att avgöra i hur många företag som dessa personer arbetar.

Enligt Skatteverkets statistik var det ca 2 600 företag som redovisade avgiftsunderlag för nedsättning av arbetsgivaravgifter för anställda som jobbar med forskning eller utveckling 2019. Av dem redovisade 16 företag ett underlag som i genomsnitt per månad var högre än 4,5 miljoner kronor, vilket motsvarar dagens högsta sammanlagda avdrag från arbetsgivaravgifterna på 450 000 kronor i månaden. Det faktum att 11 företag redovisar ett underlag på exakt 2,3 miljoner kronor per månad gör dock att det troligen är fler företag som även har ett underlag som är högre än 4,5 miljoner kronor per månad. Förslaget att höja taket för det maximala avdraget från arbetsgivaravgifterna till 600 000 kronor per månad gör att företag som tidigare har slagit i taket för det högsta avdraget har ett nytt tak att förhålla sig till. Regeringen bedömer att förslaget i propositionen gör att ytterligare mellan fem och tio företag kan få större avdrag från arbetsgivaravgifterna för personer som arbetar med forskning eller utveckling. Med en genomsnittlig lön för en forskare på 700 000 kronor per år motsvarar ett underlag på 6 miljoner kronor per månad omkring 100 anställda som arbetar med FoU.

Statistiken för 2019 visar att 57 procent av företagen som fick nedsatta arbetsgivaravgifter för personer som arbetar med forskning eller utveckling hade mellan 0 och 5 anställda, 30 procent mellan 6 och 50 anställda, 9 procent mellan 51 och 100 anställda och 4 procent över 500

18anställda.

Reglernas utformning omfattar samtliga branscher så länge det finns ett kommersiellt syfte med forskningen eller utvecklingen. Av arbetsgivardeklarationer framgår att avdraget används brett och en mängd branscher enligt standarden för svensk näringsgrensindelning (SNI) finns representerade. Sett till antal företag är det främst inom tillverkningsindustrin (SNI 19–31), datorprogrammering (SNI 62) och olika typer av teknisk provning, vetenskaplig forskning och utveckling och liknande (SNI 70–72) som nedsättningen används. Med en förstärkt nedsättning är det möjligt att fler företag och branscher kommer använda sig av möjligheten att sänka personalkostnaden, men det finns inga särskilda skäl att anta att den rådande fördelningen mellan olika branscher kommer att påverkas i någon betydande omfattning.

Ur ett konkurrensperspektiv kommer företag som har rätt till nedsättningen av arbetsgivaravgifter för personer som arbetar med forskning eller utveckling få ytterligare sänkta personalkostnader jämfört med företag som inte har det. Sett till att företagens satsningar på FoU i sig kan vara en konkurrensfördel så kan även denna effekt förväntas öka i de fall den förstärkta nedsättningen leder till ökad FoU i företagssektorn.

Utformningen av förslaget i propositionen främjar FoU-verksamhet i både små och stora företag. Sänkningen av arbetstidsvillkoret gynnar i första hand mindre företag, medan det högsta sammanlagda avdraget gynnar stora företag. Det är troligen så att små företag har en förhållandevis högre kostnad för att anpassa sig till förändrat förfarande i rapporteringen än vad större företag har. Förslaget innebär dock inte att själva tillvägagångssättet för nedsättningen ändras, vilket bidrar till att hålla nere kostnaderna för små företag. I övrigt görs bedömningen att någon särskild hänsyn inte behöver tas till små företag vid reglernas utformning.

Förändringen av den administrativa bördan för företagen bedöms vara försumbar då samma typ av information som i dag fortsatt kommer att behöva anges i arbetsgivardeklarationen. Det är rimligt att anta att den typen av beräkning görs automatiskt i företagens lönesystem för uppgifter till arbetsgivardeklarationen. Förslaget bedöms inte ge upphov till några förändrade kostnader i övrigt och inte heller medföra några förändringar av företagens verksamhet.

Effekter för sysselsättningen

Förslaget förbättrar företagens möjligheter att bedriva FoU genom sänkta kostnader för personer som arbetar med sådan verksamhet. LO menar att det finns en övertro på att sänkta lönekostnader skulle öka sysselsättningen och stimulera företagande. Enligt regeringen bedöms förslaget inte påverka sysselsättningen i ekonomin i sin helhet på lång sikt, men det kan leda till ökad sysselsättning bland personer som arbetar med FoU. Sänkta socialavgifter förväntas över tid övervältras i högre löner men det är oklart om riktade nedsättningar övervältras på hela löntagarkollektivet eller endast på den berörda gruppen. I den mån de övervältras på hela löntagarkollektivet minskar arbetskostnaden för den berörda gruppen och en långsiktigt positiv efterfrågeeffekt uppstår för denna grupp. En riktad nedsättning har dock enbart långsiktiga sysselsättningseffekter för ekonomin som helhet i den mån den ökade efterfrågan riktas mot personer

Prop. 2020/21:110

Prop. 2020/21:110 med låga kvalifikationer och svag förankring på arbetsmarknaden. Det beror på att efterfrågan i det fallet bedöms kunna öka utan att lönerna pressas uppåt. För det aktuella förslaget rör det sig om högt kvalificerad arbetskraft, varför inga positiva sysselsättningseffekter uppstår för ekonomin som helhet på lång sikt.

Effekter på den ekonomiska fördelningen och den ekonomiska jämställdheten mellan kvinnor och män

Beräkningen av förslagets offentligfinansiella effekter utgår från antagandet att de nedsatta arbetsgivaravgifterna över tid övervältras på lönerna. Innan övervältringen skett till fullo ökar vinsterna i företagen.

På kort sikt kan de ökade vinsterna öka ägarnas kapitalinkomster om utdelningarna ökar i motsvarande omfattning. Det är vanligare att personer högre upp i inkomstskalan äger och driver företag än de längre ner i inkomstskalan. Företag som bedriver FoU har sannolikt en ägarsammansättning som inte skiljer sig från övriga företags. På kort sikt kan förslaget därför ha en fördelningsprofil som ökar inkomstskillnaderna, om än i begränsad omfattning.

När de sänkta arbetsgivaravgifterna på längre sikt övervältras på lönerna minskar effekten på företagens vinster successivt samtidigt som de anställdas inkomster ökar. Det saknas uppgifter om enskildas inkomster kopplade till de nuvarande reglerna men eftersom det rör sig om kvalificerat arbete och därmed sannolikt relativt hög utbildningsnivå hos de anställda är det rimligt att anta att även de främst återfinns högre upp i inkomstskalan. Givet att nedsättningen främst övervältras på lönerna för de som omfattas av nedsättningen kan förslaget därför förväntas ha en fördelningsprofil som ökar inkomstskillnaderna på sikt jämfört med nuvarande nivå.

Män äger och driver företag i större utsträckning än kvinnor och på kort sikt kan de ökade företagsvinsterna i större utsträckning tillfalla män än kvinnor. Detta förväntas försämra den ekonomiska jämställdheten mellan kvinnor och män.

När de sänkta arbetsgivaravgifterna på sikt övervältras i högre löner påverkas de anställdas inkomster. Enligt SCB är 75 procent av de anställda

iFoU-verksamhet män och 25 procent kvinnor. Givet att nedsättningen övervältras på lönerna i FoU-sektorn kommer fler män än kvinnor att gynnas, vilket försämrar den ekonomiska jämställdheten mellan kvinnor och män jämfört med nuvarande nivå. Effekten bedöms dock vara begränsad. Förslagets positiva samhällsekonomiska effekter bedöms därför överväga effekterna på den ekonomiska jämställdheten.

Effekter för myndigheter

Skatteverket behöver göra systemändringar och ändringar i informationsmaterial till följd av förslaget. Dessa förändringar kommer att ingå i den anpassning som årligen görs med anledning av ny eller förändrad lagstiftning. Eventuella tillkommande utgifter för Skatteverket ska hanteras inom befintliga ekonomiska ramar. Förslaget bedöms inte kräva några särskilda informationsinsatser utöver att Skatteverket behöver ändra

sitt informationsmaterial om nedsättningen.

För de allmänna förvaltningsdomstolarna bedöms förslaget inte få några Prop. 2020/21:110 effekter.

Förenlighet med EU-rätten

Vid införandet av de nuvarande reglerna gjordes bedömningen att nedsättningen är förenlig med bestämmelserna om likabehandling och fri rörlighet som ställs upp i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, förkortat EUF-fördraget, och att den inte utgör ett sådant statligt stöd som måste anmälas till och godkännas av Europeiska kommissionen (prop. 2013/14:1 s. 248–249). Vid denna bedömning beaktades att reglerna inte innehåller några begränsningar i fråga om var företaget ska höra hemma för att kunna ta del av nedsättningen och att nedsättningen gäller alla företag oavsett storlek, belägenhet eller bransch. En hänvisning gjordes till kommissionens meddelande KOM/2006/728 – I riktning mot en effektivare användning av skattelättnader till förmån för forskning och utveckling. Kommissionens meddelande och därigenom de ramverk och ytterligare referenser gällande statligt stöd som det hänvisades till vid införandet har sedermera moderniserats, bl.a. genom införandet av rambestämmelser för statligt stöd till forskning, utveckling och innovation (2014/C 198/01), införandet av kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget (2016/C 262/01) samt kommissionens tillkännagivande om begreppet statligt stöd som avses i artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (2014/L 187/01).

Enligt EU-domstolens fasta praxis krävs att följande villkor är uppfyllda för att en nationell åtgärd ska anses utgöra statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 EUF-fördraget. För det första ska det röra sig om en statlig åtgärd eller en åtgärd som vidtas med hjälp av statliga medel. För det andra ska denna åtgärd kunna påverka handeln mellan medlemsstaterna. För det tredje ska åtgärden ge mottagaren en selektiv fördel. För det fjärde ska åtgärden snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen (se Kommissionen mot World Duty Free Group m.fl., C 20/15 P och C 21/15 P, EU:C:2016:981, punkt 53 och där angiven rättspraxis). En skattefördel som följer av en generell åtgärd och som är tillämplig utan åtskillnad på samtliga ekonomiska aktörer utgör däremot inte statligt stöd i den mening som avses i denna bestämmelse. Eventuella villkor för att tillämpa eller erhålla ett skattestöd får dock inte leda till att det görs åtskillnad mellan företag som befinner sig i en jämförbar situation och därmed innebär en diskriminering av de företag som inte omfattas. (Kommissionen mot World Duty Free Group m.fl., punkt 56 och punkt 86).

Även med hänsyn tagen till de moderniseringar som har gjorts av det EU-rättsliga ramverket för statligt stöd och med beaktande av EU-domsto- lens praxis på området föranleder det nu aktuella förslaget inte någon annan bedömning än den som gjordes vid införandet av nedsättningen av arbetsgivaravgifter för personer som arbetar med forskning eller utveckling. Förslaget om förstärkt nedsättning bedöms således vara förenligt med EU-rätten.

Prop. 2020/21:110 Övriga effekter

Arbetsförmedlingen framhåller att myndigheten saknar möjlighet att ta hänsyn till nedsättningen av arbetsgivaravgifterna vid hanteringen av anställningar med stöd eller bidrag som helt eller delvis beräknas på socialavgifter. Regeringen konstaterar att för vissa subventionerade anställningar kan den tillfälliga nedsättningen av arbetsgivaravgifter för unga påverka den totala subventionsnivån eftersom subventionerade anställningar delvis eller helt baseras på betalda arbetsgivaravgifter. Regeringen avser att vid behov återkomma i frågan.

Förslaget bedöms inte ha några betydande effekter för den offentliga sektorn eller för miljön.

7Författningskommentar

Förslaget till lag om ändring i socialavgiftslagen (2000:980)

2kap.

11§

Paragrafen innehåller bestämmelser om att vissa ersättningar och liknande ska likställas med ersättning för arbete när det gäller skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter.

Ändringen i första stycket är en följd av att bestämmelserna i 10 kap. 3 § andra stycket 9 och 10 skatteförfarandelagen (2011:1244) har ändrat beteckningar till 10 kap. 3 § andra stycket 8 och 9 skatteförfarandelagen (se prop. 2017/18:131, SFS 2018:522). Av förbiseende gjordes inte denna följdändring i samband därmed.

30 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om arbetstidsvillkor vid avgiftsberäkningen för en person som arbetar med forskning eller utveckling.

Ändringen i första stycket innebär ett sänkt krav på den faktiska arbetstid som den anställde ska ha arbetat med forskning eller utveckling hos den avgiftsskyldige under kalendermånaden för att avdrag ska få göras, från minst tre fjärdedelar till minst hälften av arbetstiden. Arbetet med forskning eller utveckling ska dock fortfarande uppgå till minst 15 timmar av den faktiska arbetstiden.

31 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om hur avdraget från arbetsgivaravgifterna för en person som arbetar med forskning eller utveckling ska beräknas.

Ändringen i första stycket innebär att det högsta sammanlagda avdraget från arbetsgivaravgifterna för samtliga personer som arbetar med forskning eller utveckling hos den avgiftsskyldige höjs till 600 000 kronor.

Sammanfattning av promemorian Ytterligare förstärkt nedsättning av arbetsgivaravgifter för personer som arbetar med forskning eller utveckling

Prop. 2020/21:110 Bilaga 1

I promemorian föreslås att nedsättningen av arbetsgivaravgifterna för personer som arbetar med forskning eller utveckling förstärks ytterligare. Arbetstidsvillkoret, dvs. kravet på hur stor del av arbetstiden under kalendermånaden som den anställde ska ha arbetat med forskning eller utveckling hos den avgiftsskyldige för att avdrag ska få göras, ska vara minst hälften i stället för minst tre fjärdedelar av arbetstiden.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2021 och tillämpas på ersättning som utges efter den 30 juni 2021.

Prop. 2020/21:110	Promemorians lagförslag
Bilaga 2
	Förslag till lag om ändring i socialavgiftslagen
	(2000:980)
	Härigenom föreskrivs att 2 kap. 31 § socialavgiftslagen (2000:980) ska ha
	följande lydelse.
	Nuvarande lydelse					Föreslagen lydelse
					2 kap.
					30 §4
	Avdrag enligt 31 § får göras bara					Avdrag enligt 31 § får göras bara
	om personen under kalendermåna-					om personen under kalendermåna-
	den har arbetat med forskning eller					den har arbetat med forskning eller
	utveckling hos den avgiftsskyldige					utveckling hos den avgiftsskyldige
	under minst tre fjärdedelar och					under minst hälften och minst 15
	minst 15 timmar av sin faktiska					timmar av sin faktiska arbetstid.
	arbetstid.
	Om villkoren i första stycket inte är uppfyllda, får avdrag enligt 31 §
	ändå göras om avdrag enligt första stycket har fått göras under var och en
	av de närmast föregående fyra kalendermånaderna.
	Avdrag enligt andra stycket får inte göras om orsaken till att villkoren
	enligt första stycket inte är uppfyllda är att personen har fått ändrade
	arbetsuppgifter.
					31 §5
	Vid beräkning av arbetsgivar-					Vid beräkning av arbetsgivar-
	avgifterna på avgiftspliktig ersätt-					avgifterna på avgiftspliktig ersätt-
	ning till en person som arbetar med					ning till en person som arbetar med
	forskning	eller	utveckling		ska	forskning	eller	utveckling ska
	avdrag göras med 10 procent av					avdrag göras med 10 procent av
	avgiftsunderlaget för denna person.					avgiftsunderlaget för denna person.
	Avdraget får inte medföra att					Avdraget får inte medföra att
	avgifterna	understiger		ålders-		avgifterna	understiger		ålders-
	pensionsavgiften enligt 26 §. Det					pensionsavgiften enligt 26 §. Det
	sammanlagda avdraget för samtliga					sammanlagda avdraget för samtliga
	personer	som	arbetar		med	personer	som	arbetar	med
	forskning eller utveckling hos den					forskning eller utveckling hos den
	avgiftsskyldige		får inte	överstiga		avgiftsskyldige		får inte överstiga
	450 000 kronor per kalendermånad.					600 000 kronor per kalendermånad.

24	4	Senaste lydelse 2013:961.
24	5	Senaste lydelse 2020:125.

utnyttjas av moderföretaget, får det utnyttjas av dotterföretagen i den ordning som moderföretaget bestämmer.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2021.

2.Lagen tillämpas på ersättning som utges efter den 30 juni 2021.

Prop. 2020/21:110 Bilaga 2

Prop. 2020/21:110	Förteckning över remissinstanserna
Bilaga 3
	Efter remiss har yttranden kommit in från Arbetsförmedlingen, Ekonomi-
	styrningsverket, Företagarna, Förvaltningsrätten i Stockholm, Institutet för
	arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU), IT &
	Telekomföretagen, Karolinska institutet, Konjunkturinstitutet, Lands-
	organisationen i Sverige (LO), Lunds universitet, Myndigheten för
	tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser (Tillväxtanalys), Näringslivets
	Skattedelegation, Pensionsmyndigheten, Regelrådet, Research Institutes
	of Sweden (RISE), Skatteverket, Småföretagarnas riksförbund, Svenskt
	Näringsliv, Sveriges Akademikers Centralorganisation (Saco), Teknik-
	företagen, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Verket för innova-
	tionssystem (Vinnova) och Vetenskapsrådet.
	Yttranden har även inkommit från Akademikerförbundet SSR, Akavia,
	Almega, Innovationsföretagen, Naturvetarna, Sveriges Ingenjörer, Sverige
	Läkarförbund och Teko.
	Följande remissinstanser har inte svarat eller angett att de avstår från att
	lämna några synpunkter: Almi Företagspartner AB, Chalmers tekniska
	högskola, FAR, Försäkringskassan, Kungl. Ingenjörsvetenskaps-
	akademien (IVA), Lantbrukarnas Riksförbund, Näringslivets Regel-
	nämnd, Riksrevisionen och Swedish Incubators & Science Parks (SISP).

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 mars 2021

Närvarande: statsminister Löfven, ordförande, och statsråden Bolund, Baylan, Hultqvist, Damberg, Shekarabi, Ygeman, Linde, Ekström, Eneroth, Dahlgren, Nilsson, Ernkrans, Lindhagen, Lind, Hallberg, Nordmark, Micko, Olsson Fridh

Föredragande: statsrådet Lindhagen

Regeringen beslutar proposition Ytterligare förstärkt nedsättning av arbetsgivaravgifter för personer som arbetar med forskning eller utveckling

Prop. 2020/21:110