Barentsregionen omfattar Nordkalotten och nordvästra Ryssland och är Europas nordligaste region. Regionen har 5,2 miljoner invånare och förutom de tillgångarna också enorma naturrikedomar till exempel i form av skogsråvara, mineraler och gas. Det finns en massivt outnyttjad potential när det gäller handel och varuutbyte, råvaruexport, utbyte av tjänster och kompetenser samt turism, kultur och friluftsliv.
Kommunikationer och transportsystem måste utvecklas. Satsningar på fysisk infrastruktur och övriga utvecklingsprojekt stärker norra Sveriges position som handelscentrum samt tillväxtmotor i Barentsregionen. Det är mycket viktigt att vi samordnar våra insatser. Det finns många aktörer inom området, både inhemska och från andra länder. På samma sätt som vi spelar en aktiv roll i Östersjöområdet, måste vi också göra detsamma i Barentsområdet. Barentsområdet har förutsättningar att bli en av Europas viktigaste tillväxtregioner i framtiden. En strategi för hur Sverige bör verka för att främja denna utveckling bör tas fram i samarbete med näringslivet.
För att lyfta Barentsregionens betydelse bör Sverige överväga att avsätta pengar till ett Barentsinstitut, där investeringar och samarbete ska främjas. För nätverk i civilsamhället är det som skapat bestående resultat i samarbete. När det gäller det nordiska samarbetet lyfter man ofta upp hur viktigt det är med en folklig förankring – detsamma gäller Barentssamarbetet.
Barentssamarbetet har också ett viktigt fredsfrämjande syfte. Länderna rustar upp militärt och nedrustar samtidigt kontakter och samarbete inom civilsamhället. Det är inte en lyckad kombination. Ett Barentsinstitut skulle möjliggöra kontinuitet i arbetet för att binda länderna samman och på så vis också minska de spänningar som riskerar att prägla den delen av världen vi gärna kallar Arktis.
|
Emilia Töyrä (S) |
|
|
Fredrik Lundh Sammeli (S) |
Ida Karkiainen (S) |
|
Linus Sköld (S) |
|