Majoriteten av barn med separerade föräldrar har båda föräldrarna som vårdnadshavare. För barnen är det bra att båda föräldrarna är ansvariga för deras uppväxt och uppfostran.
Idag går information från förskolan, skolan, vården, tandvården etc. till den vårdnadshavare där barnet är skrivet.
För att kunna vara delaktig som vårdnadshavare måste man vara säker på att man får den information som gäller barnet och inte behöver förlita sig på att den andra föräldern sköter den kommunikation som myndigheter lämnar via brev, mejl, sms etc.
Ofta kan man be skolan om att få dubbel information till båda vårdnadshavarna, men det finns inget regelverk som säger att det måste ske utan det hänger på den enskilda skolan/rektorn/läraren. Oftast fungerar detta utan problem men det finns också exempel där det inte fungerar.
Om föräldrarna kan samarbeta på ett bra sätt och har en ”frisk” relation är detta inget problem. Tyvärr tillhör det vardagen vid en separation, särskilt den första tiden, att föräldrarna har kommunikationssvårigheter. Om den förälder där barnet är folkbokfört inte vill informera den andra föräldern om vissa uppgifter kommer den föräldern inte att få informationen.
För att vara en ansvarstagande och närvarande vårdnadshavare måste man vara säker på att all information når fram. Om man undanhålls information finns risken att man missar viktiga saker som rör barnet. I förlängningen kan detta användas som ett argument vid vårdnadstvister där föräldern då får höra att den har försummat barnet.
För att komma ifrån detta måste ett system införas där det är obligatoriskt för myndigheter att skicka samma information till båda vårdnadshavarna utan att man ska behöva be om det.
|
Emma Carlsson Löfdahl (-) |
|