Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en översyn av regelverket kring barns förmögenhet vid beräkning av bostadsbidrag och tillkännager detta för regeringen.
Vid upprepade fall förekommer det faktum att barn kan ha en personlig förmögenhet som följd av att en förälder avlidit varvid barnet erhållit försäkringspengar. I de flesta fall är dock barnens pengar spärrade till myndighetsdagen.
Barns förmögenhet är ett bekymmer då det inte passar in i systemet avseende exempelvis prövning för bostadsbidrag. Skattemyndigheten saknar vanligtvis uppgifter på förmögenhet understigande de gränser som finns för deklarationspliktig förmögenhet. I de fall då ensamstående ändå uppger barnens förmögenhet till Försäkringskassan drabbas dessa när de på grund av denna tillgång inte erhåller bostadsbidrag samtidigt som pengarna är låsta på barnens konto och därmed inte är tillgängliga.
I lagen (1993:737) om bostadsbidrag stadgas att tillgångar som ett barn förvärvat genom gåva, testamente eller förmånstagarförordnande vid försäkring eller pensionssparande skall undantas vid beräkningen av familjens förmögenhet. Detta förutsätter dock att förvärvet har skett från någon annan än barnets förmyndare och att det är förenat med villkor som innebär att egendomen skall stå under förvaltning av någon annan än förmyndaren, utan bestämmanderätt för denne, och som anger vem som i stället skall utöva förvaltningen.
Tillämpningen av lagen innebär att barns tillgångar inverkar negativt på en förälders rätt till ekonomiskt bistånd. Det finns många exempel på hur ett barns tillgångar inneburit att familjen nekats bostadsbidrag. I flera av dessa fall har barnet erhållit tillgångar genom arv eller livförsäkring efter en avliden förälder. Sådana medel är enligt föräldrabalken eller enligt föreskrifter i ett testamente ej heller tillgängliga för vårdnadshavaren, om dessa ska användas för familjens försörjning.
Det är inte rimligt att barns tillgångar enligt ovan beskrivet ska kunna påverka familjers rätt till bostadsbidrag varvid en översyn bör göras beträffande hur tolkning av regelverket i dessa avseenden sker, vilket bör ges regeringen till känna.
|
Hans Rothenberg (M) |
|