Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en förlossnings- och mödravårdskommission och tillkännager detta för regeringen.
Platsbrist, långt till närmaste förlossning, dåligt bemötande, förlossningsskador, bristande fosterövervakning, bristande smärtlindring, stor riskbenägenhet, överfulla BB. Förlegade föreställningar om vad som är bra och vad som är ”naturligt”.
De återkommande rapporterna från svensk förlossningsvård kan inte beskrivas som något annat än en skam för ett välfärdsland med höga ambitioner att ge en god och trygg vård.
Regionala skillnader är mycket stora, exempelvis när det gäller risken att förlora ett barn, möjligheten att få effektiv smärtlindring eller risken att drabbas av allvarliga bristningar.
Det finns all anledning att vara självkritisk när det kommer till svensk mödra- och förlossningsvård. Men också att blicka ut och se hur andra länder har organiserat sin förlossningsvård. I Belgien är det exempelvis vanligt att det är den gynekolog som följt kvinnan under graviditeten som också är med och förlöser kvinnan. Det bidrar naturligtvis till stor trygghet för den blivande mamman, samtidigt som den förlösande läkaren har god kännedom om modern och hennes hälsa.
Svensk mödra- och förlossningsvård måste granskas och reformeras. Regeringen bör därför tillsätta en förlossnings- och mödravårdskommission som får till uppgift att ta fram förslag för att säkerställa en trygg förlossning och eftervård.
|
Maria Malmer Stenergard (M) |
|